Känslor och affekter

Två sidor av samma mynt

När du förstår skillnaden mellan känslor och affekter (Eng.emotion) kan du nå dina grundkänslor som färgar hur du mår. Grundaffekterna varierar mellan 7-9 stycken; rädsla, ilska, sorg, äckel, glädje, upphetsning, sexuell upphetsning, nyfikenhet och förvåning.

Genom att reda ut en känslomässig förvirring får du också nyckeln till att kunna må bättre.

Affekter

Affektioner står för känsloreaktioner som modifierats och nyanserats, genom erfarenheter och sociokulturell påverkan. Det är dina känslor som styr ditt beteende och de baserar sig i sin tur på din historia av emotionella reaktioner.

Det är affekter som initierar känslor och känslorna initierar i sin tur affekterna, vilket kan trigga igång en oändlig cykel av smärtsamma och förvirrande affektioner.

Affekter är instinktiva och kroppsligt förknippade (ger mätbara reaktioner) och syns vare sig du vill eller inte, genom din omedvetna icke-verbala kommunikation.

Känslomässig detektiv

Genom att bli din egna känslodetektiv, kan du lära dig uppmärksamma, hitta och särskilja känslorna.

Affekterna är till för att hjälpa oss att överleva. Därför är dem negativa grundkänslorna fler än dem positiva. Känslornas uppgift är att göra oss medvetna om våra behov. Det är otillfredsställda behov som ger uppkomst till negativa känslor.

💡 Ta en minut och fundera över vilka känslor du är mest bekväm med och vilka känslor du gärna undviker.

Alexitymi

Kanske saknar du någon känsla? Alexitymi heter det, när man inte förmår känna en känsla. Man är döv för känslan och behöver då träna på att hitta den och öva på att tillåta sig att känna känslan.

Träna på känslor

En bra start är att börja namnge sina känslor. (känslolista, känslor i Adjektiv). Känslorna är vår upplevda erfarenhet av affekter.

Känslotriangeln

Genom att använda känslotriangeln kan du hitta dina grundaffekter (core emotions). Hilary Jacob Hendel berättar mer om triangeln i den här podden och här är hennes spellista på YouTube.

The Triangle of change

🎙 Vilken varg föder du? Avsnitt 256.🎙

💡 Var är jag i Känslotriangeln?

  1. Försvar (vänster hörn).
  2. Ångest / Skuld / Skam (höger hörn)
  3. Grundaffekt (nederst i mitten)
Att surfa på nätet kan fungera som en sorts verklighetsflykt, både från sina egna känslor och från omvärlden.
Affektreglering och Mindfulness

Genom medveten andning och mindfulness kan man öva upp sina färdigheter att möta svåra känslor och träna på att skifta känsloläge.

Känn känslan, men bli den inte. Bevittna den, tillåt den, släpp den. (Jämf. intellektualisering)

Mer om ADHD och känslor som diagnostiseras.

Ex på övningar:

7 min. övning med känslor.

Kärleksfull vänlighet (9 min.).

S.T.O.P (28 min), en akronym som står för:

  • Stopp, stanna upp.
  • Ta ett andetag (Andas).
  • Observera, vad händer i kroppen? Vilka känslor dyker upp?
  • Percive (eng.) – inse, varsebli, fortsätta i medvetenhet och att vara här och nu.

 

 

Ibland kan vi behöva träna på att känna känslorna, speciellt om vi tenderar analysera och prata OM dem – för det är inte samma sak!
Väck din nyfikenhet och utforska dina känslor

Mer om känslor på bloggen:

Ett öppet brev till alla dem som älskar någon som kämpar med trauma

Tillåt aldrig ditt förflutna få definiera resten av ditt liv, det var bara en lärdom, inte en livstidsdom.

Bara för att jag själv kan trauma på djupet glömmer jag ibland bort att detta inte gäller för alla andra och speciellt anhöriga.

Jag skulle aldrig önska någon annan människa det mörker det innebär – en kaskad av blixtrar & dunder. 

Jag hatar att känna mig missförstådd. Det tror jag många av oss gör. 

För de allra flesta verkar jag nog helt normal, möjligtvis lite märklig stundtals. 

Först nu, efter år av ett gediget inre jobb, är jag äntligen hel och sammanfogad. Jag känner att jag är på riktigt -både intakt och integrerad.

Fortfarande ligger det händelser under ytan som kan pocka på.

Avvisande är lika smärtsamt för hjärnan som fysisk smärta.

Långsamt ebbar smärtan ut, släpper i intensitet. Men fortfarande finns där sprickor och krackeleringar, skuggor och ekon. Det innebär ett ständigt jobb för att komma frammåt och det har jag förlikat mig med.

Det ligger en viss skönhet i det hela. 

Men såvida du själv inte erfarit vad det innebär, tror jag inte du har förutsättningar att verkligen förstå dess innebörd. 

Att känna sig fragmenterad och bedövad. Flytandes utanför självet – oförmögen att vara i sig själv, på grund av rädslor och ohanterbara känslor. Känslor av skam, ilska, sorg och raseri. En panik så stor att den riskerar kväva dig. 

Ett ständigt överhängande hot att drunkna ner i detta avgrundsdjupa hål, samtidigt som du kämpar för att hålla dig ovanför ytan. Detta avgrundsdjup som tycks sluka dig gång på gång i sin safirblå midnattssvärta.

Allting ter sig farligt och ingenting känns riktigt säkert eller tryggt. Mycket upplevs genom linsen av det förflutna, genom det som hänt för länge sen. Du är så förtvivlat less på att vara fången i en backspegel mot din egen vilja.

På så vis blir livet väldigt svårt. En ständig kamp. Saker som tidigare varit enkelt kan plötsligt kännas omöjligt. Bara att lämna hemmet, gå och handla, möta någons blick kan var förenat med en skräck bortom alla ord.

Rädslor och hot ruvar bakom varje hörn. Kroppen kan ibland börja skaka utan uppenbar anledning, på grund av dess alarmberedskap som ständigt är påslagen. Det blir svårt att koppla av och finna ro och vaksamheten blir vår bästa vän.

Kanske isolerar vi oss och drar oss undan från omvärlden. Undrar vad i hela friden det är för fel på oss, kanske till och med funderar på om vi blivit galna (P.s. det har vi inte).

Kanske reagerar vi starkt på plötsliga ljud eller rörelser. Vi kan reagera starkt på olika saker eftersom vi räds för att bli utsatta för hot och övergrepp igen. En ständigt närvarande och överhängande känsla av fara.

Jag djupdyker inte för att smaka på smärtan igen, den är alltför välbekant. Den tillhör det förflutna, inte nuet eller min framtid. Erfarenheterna kommer för alltid vara en del av mig och har präglat mig med visdom.

Till alla anhöriga av trauma

Nu vill jag lyfta kunskaperna kring trauma och PTSD för att alla ska bli medvetna om vad det innebär och slå hål på fördomar och stigmatisering. -Något som är väl känt, både för dem som vistats i mörkret och för dem som sluppit. 

Först när du lärt dig möta din egen svärta kan du också möta smärtan hos andra….

”Ärat av dem som älskar överlevare, dess kämpar och alla brända änglar.”


Ärat av dem som älskar överlevare, dess kämpar och alla brända änglar.

Kom ihåg detta om du älskar någon som försöker tillfriskna från trauma, PTSD och övergrepp. Kom ihåg att ditt stöd kan betyda hela världen. 

Säg aldrig att såren redan borde varit läkta, för det tar sin tid. Det är en process.

Hedra den smärta det innebär.

Tala inte om vad vi behöver, för det vet vi redan.

”Säg inte att vi inte borde känna som vi gör, eftersom det är helt naturligt att vi bär på dessa känslor. ”

Säg inte att vi inte borde känna som vi gör, eftersom det är helt naturligt att vi bär på dessa känslor. 

Trauma drabbar dig, inget aktivt val du gör

I ett ögonblicks sekund kastades vårat liv upp och ner. Vi lämnades förvirrade och sårbara utan förmåga att skydda oss själva eller förstå vad vi utsatts för, med ögon stora som tefat. Fortfarande har kanske inte riktigt alla konsekvenser sjunkit in.

Trauma omskakar både oss själva och vår omvärld. Vi upplever det i kroppen,  hjärtat, huden, nervsystemet och vi blir kanske aldrig riktigt oss själva igen. 

”Även om vi påbörjat vår läkning, tar den tid. Det finns ingen brådska. Vi har all tid i världen för läkning. För tid var just det vi aldrig fick när traumat skedde, varför vi inte förmådde hantera det. ”

Även om vi påbörjat vår läkning, tar den tid. Det finns ingen brådska. Vi har all tid i världen för läkning. För tid var just det vi aldrig fick när traumat skedde, varför vi inte förmådde hantera det. 

Just då fanns inte tiden och klockan stod stilla samtidigt som tiden rusade på. -Allting på samma gång, det var därför vi inte lyckades ta in det som skedde. Istället far nu sensationer från traumat genom vår kropp vilket vi successivt måste lära oss tyda och läsa av. 

Vi är ingen patologi – ingen sjukdom.

Vi är varken dåliga, fula, felaktiga eller svaga.

”Vi är i läkning och ibland löper vårt nervsystem amok och aktiverar alarmsystemet som signalerar fly, fäkta, frysa eller foga.”

Vi är i läkning och ibland löper vårt nervsystem amok och aktiverar alarmsystemet som signalerar fly, fäkta, frysa eller foga.

Precis som vi lärt oss vara i djupet, simmat genom bottenlös förtvivlan och klättrat genom fruktansvärda hinder av grit och mod med bara en flämtande låga av hopp…

Vi förändrades. Vi sprack och gick sönder för att aldrig bli den samma igen. I skärvorna av trasor föddes vi på nytt. Vi kan välja just det. 

Det är inte enkelt, det är kletigt och jävligt, svårt att beskriva. Så våga inte missbedöma oss som svaga eller menlösa. 

Se inte ner på oss, använd inte en nedlåtande blick. 

Till alla anhöriga av trauma


Vi är känsliga, men ack så starka! Vi vet saker som du inte ens kan föreställa dig. 

Vi kan till och med komma ut på andra sidan i ett nytt enastående skick, för det handlar inte bara om posttraumatisk stress, utan också om posttraumatisk tillväxt; genomslagskraft, kärlek, sötma, jävlar anamma och visdom.

Ur dess dödslika aska kan även nytt skört liv slå rot.

Kanske upptäcker vi en ny mening eller högre syfte, dedikerat en gammal bortglömd dröm. 

”Kanske upptäcker vi en ny mening eller högre syfte, dedikerat en gammal bortglömd dröm.”

Kanske mjuknar vi, möter Gud. Smakar på vår styrka och återhämtningsförmåga. Hittar skönheten och meningen i det enkla – som att njuta av en kopp te tillsammans med nära och kära samtidigt som vi iakttar ett dansande löv för vinden.

Kanske hittar vi till dansen, målning, konsten, skrivandet eller vetenskapen, utan att förstå hur vi hade kunnat leva utan en så själfylld medicin.

Kanske lär vi oss konsten att be om hjälp och upptäcker att trots all världens mörker och grymhet finns där även mjukhet och vänlighet.

Kanske upptäcker vi glädjen igen på ett sätt som påminner om Magnolians blomning en tidig vår, som hjälper oss över där smärtan tidigare växte.

”Kanske upptäcker vi glädjen igen på ett sätt som påminner om Magnolians blomning en tidig vår, som hjälper oss över där smärtan tidigare växte.”

Kanske upptäcker vi självmedkänslan som ger oss förmågan att varligt ta hand om oss själva och våra behov.

”Kanske upptäcker vi självmedkänslan som ger oss förmågan att varligt ta hand om oss själva och våra behov.”

Vi kommer aldrig bli den samme igen, ty där sprickor och skärvor tidigare avtecknades sprack istället en ny väg fram. Vi kämpade och överlevde.

Läkning tar tid

Processen är på intet sätt glamorös eller skinande utan verkligt kaotiskt, så himla vacker, för den är på riktigt!

Men försök förstå dess intensiva känslor av rädsla och kaos. Den bottenlösa förtvivlan vi kanske fortfarande stundtals tampas med. 

försök förstå dess intensiva känslor av rädsla och kaos. Den bottenlösa förtvivlan vi kanske fortfarande stundtals tampas med. ”

Försök förstå att det fanns fruktansvärda saker och människor – bortom vår kontroll.

Ge oss stöd och kärlek på vår väg tillbaka in i vår egen kropp.

Möt oss med försiktighet på vägen tillbaka till vår egen röst och dess rytm. 

Tysta inte ner vår historia när vi är mogna att berätta.

Ge oss respekt, smek oss med omtanke, förstå vårt lidande som fortfarande kanske värker år eller decennier senare.

Lyssna på våra tankar, känslor och perspektiv.

Se oss.

Se vår styrka som vi fann i djupet. Se våra skatter som vi hittade trots att vi var begravda i mörker.

Förstå det mod som tagit oss igenom smärtan.

(Fri översättning från eng av adhdsystern.se, Orginaltext SARAH HARVEY).

Mod innebär inte styrkan att fortsätta, utan modet att fortsätta när styrkan fattas

Hjärtesorg

När trauma ligger bakom förmågan att komma vidare efter en avslutad relation, kallas det på engelska för ”trauma bond”eller ”trauma bonding”. Nedan förklarar psykologen Kati Morton, begreppet mer ingående. Vill du djupdyka ner i begreppet hittar du fler videos på min spellista i YouTube.

Så fixar man ett brustet hjärta

Psykiatrikern Guy Winch, förklarar i videon ovan hur viktigt det är att ta själsliga sår på lika stort allvar som dem fysiska och ger råd för hur man läker ett brustet hjärta och hjärtesorg.

Bryt idealiseringen, tänk på personens sämsta sidor istället för dem positiva.

Lista personens sämsta egenskaper i en ”svart lista”. Förvara den i telefonen.

Utmana dig själv. Plocka fram den, påminn dig själv gång på gång. Speciellt när suget att gotta ner sig i självdestruktiva idealiseringar, väcks till liv. 

Försök komma på dig själv när du romantiserar det som ”varit” och titta istället på din ”svarta lista”.

Förhållandet var aldrig så där perfekt som din hjärna vill få dig att tro, då hade det inte tagit slut.

Tillåt dig inte bli missledd av dina hjärnspöken. Smärtan som förlusten orsakar, är stressande. Det du behöver nu är återhämtning. 

Du måste ta hand om ditt känslomässiga sår. När du idealiserar och gottar dig i smärtsamma minnen, göder du istället stressen som ökar smärtan.

Självmedkänsla

Självmedkänsla är förmågan att ge sig själv det man behöver för att kunna må bra.

Komplext trauma innebär i sig, avsaknad av självmedkänsla. 

Att skaffa sig självmedkänsla innebär ett hårt och svårt åtagande. 

Du måste hänge dig åt dem övningar som krävs för att skapa nya neurobanor i hjärnan som ger självmedkänsla. 

Som med allting man inte kan, är det svårt i början. Men, ju mer du övar ju lättare kommer det att bli. 

Precis som när man lär sig att cykla. 

-I början saknar man balans och då vinglar man hela tiden, men så länge man inte ger upp, kommer man till slut att ”hitta” balansen. Vilket innebär att nya neurobanor har skapats.

På samma sätt fungerar självmedkänsla. Träna & träna, tills du ”hittar” den. 

Först måste du förstå vad det är du saknat och vad som krävs för att skaffa dig det. 

Med rätt sorts övningar kan du skapa dem mönster i hjärnan där självmedkänslan ska finnas. 

Självmedkänsla utvecklas normalt under barndomen i en sund och näringsrik miljö från omvårdnadspersonen. 

Om näringen inte fanns där, kommer det istället uppstå ett ”hål” där dem neurobanor skulle ha utvecklats som ger självmedkänsla. 

Den inre kritikern

Såret det innebär att inte få rätt näringsfull miljö under uppväxten, gör att barnet skaffar sig en ”inre kritiker”, ett virus med en inre mobbare som trycker ner, förminskar, kritiserar och dränerar dig på energi. 

En inneboende känsla av att aldrig vara tillräcklig bra eller duga som du är. Kanske med en djupt rotad skam över dina tillkortakommanden och brister.

Denna ”inre kritiker” fungerar som ett virus och kommer att motarbeta dina försök och försvåra för dig, att skaffa dig det du behöver,  för att utveckla din självmedkänsla. 

Din egen ”inre förälder” ska ge dig villkorslös kärlek, omvårdnad, tålamod och förståelse. 

Ansvarsfullt och med sunda gränssättningar, uppmuntra dig att göra det du ”måste” för att inte fungera självdestruktivt. Stötta dig att prioritera sunda vanor framför ovanor.

Din inre coach eller ”snällis”

Du måste omprogrammera din ”inre kritiker”, göra om den till en inre coach eller ”inre snällis”, som stöttar uppmuntrar, peppar och överbrygger dina misslyckade försök och dina tillkortakommanden.  

Du måste skapa en inre coach som kan lyfta dig, stärka dig att försöka på nytt, dem gånger du misslyckas och stötta dig i att inte ge upp. Att utveckla din grit (motivation & ”jävlar anamma”).

Detta görs med tålamod, kärlek, empati och ännu mera kärlek. 

Ingen har någonsin vuxit eller blivit stärkt av att bli ”hackad på”. 

Hitta ditt inre barn

Tänk på dig själv som det lilla, oskyldiga barn, du en gång var. 

Ge dig själv ALLT det där du själv hade behövt, men aldrig fick!

Använd din nyfikenhet och fantasi. Försök leta efter vad det var som saknades dig och ge dig själv just detta.

Du är inte längre ett oskyldigt värnlöst barn. Nu är du vuxen och ansvarar för att ge dig själv det du behöver för att kunna skapa ett meningsfullt och värdigt liv. 

Om du inte vetat att du saknat något, hur ska du då veta vad det innebär och hur ska du kunna ge dig själv just detta? 

Det kan göra väldigt ont, att uppmärksammas på det som saknas en, så som vid frånvaro av självmedkänsla. 

Varje gång förlusten gör sig påmind, kan det väcka svåra känslor som ger ångest och sorg.

Precis som växtvärk, kommer du behöva vara beredd på att det är en smärtsam process. 

När något går sönder, kan det i själva verket vara början på något nytt….

Du behöver stålsätta dig mot den inre trotsiga och självdestruktiva tonåringen som kanske väcks till liv inom dig, som vill revoltera mot det våld du en gång blivit utsatt för. 

Möt detta motstånd med tålamod, empati, förståelse och kärlek.

Det gör ont att växa. Det gör ont att bli påmind om det man saknar. 

Det gör ont att stretchas och du behöver ställa in dig på att konfronteras med dina egna frustrationer och möta smärtan, ansikte mot ansikte.

Du behöver känna rädslorna som kanske dyker upp och sitta med dem tills dem bleknar och sakta löses upp av ljuset från kärleken som självmedkänslan besitter.

(Bildkälla)
Några teorier bakom varför man tenderar välja fel partner när man bär på trauma & råd hur man ska lösa den konflikten.