Anknytning – Förstå ditt egna mönster

John Bowlby (1907-1990) – anknytningssystemets fader, var barnpsykiater och psykoanalytiker i England. På 1950-talet studerade han barn som separerats från sina föräldrar, på uppdrag av WHO. Han hade ett nära samarbete med Mary Ainsworth och Mary Main som bidrog med indelningen av A,B,C+D. IndelningBarnet utvecklar antingen en trygg eller en otrygg anknytning. Anknytningen indelas även in i en organiserad modell (A,B & C) eller en oorganiserad modell (lika med D). Anknytningen ligger till grund för barnets förutsättningar att utveckla förmågan till att reglera sina känslor. Även att uppmärksamma och identifiera sina känslor och uttrycka dessa på ett socialt accepterat sätt. Dem otrygga anknytningsmönstren är;

1. Undvikande  (A)
2. Ambivalent  (C)
3. Desorganiserad (D)

Organiserad modell: Dem anknytningsmönster som ingår här  innefattar både det trygga (B) och dem två otrygga anknytningsmönstren; undvikande (A) och ambivalent (C). När barnet utvecklar en organiserad anknytningsmodell, har barnet fått tillgång till en bestämd inre arbetsmodell, att hantera relationer på.

👉 Här kan du få reda på ditt anknytningsmönster i ett interaktivt anknytningstest på nätet!

(Källa Anna Gerge )

👉 Här kan du gratis testa och följa förändringar hos ditt egna anknytningsmönster över tid.

Trygg anknytning (B)

När barnets grundläggande behov tillfredställs, kan barnet utveckla en trygg anknytning (B). Barnets förmåga att lugna sig själv och reglera känslors intensitet (styrka) integreras inom barnet. Även förmågan att hantera tillfälliga motgångar utvecklas. Barnet känner sig trygg i att utforska omvärlden, vilket bygger på tryggheten i att ha en förstående och inkännande förälder till hands.

En trygg anknytning kräver en god föräldrarförmåga som tillgodoser barnets grundläggande behov (vilka riskfaktorer som finns, hittar du här). Ca 50-60 % av befolkningen utvecklar en trygg anknytning.  Anknytningssystemet, utforskandesystemet och omvårdnadssystemet, utgör tillsammans förutsättningar för människans överlevnad. (Källa: Föreläsning Anknytning och mentalisering, Stockholm den, Sept. 9,  2017 med psykoterapeut Elin Lundberg).

Undvikande anknytning (A)

Utgör ca 20-25% av befolkningen. Utvecklas om barnet lärt sig att föräldern inte alltid är tillgänglig eller pålitlig. Barnets känslor bekräftas inte på ett tillfredställande sätt. Anknytningspersonen har  inte förmått ge barnet den trygghet, som kommer av att visa gehör för barnets känslor. Det kan föreligga nedsatt förmåga till förståelse hos anknytningspersonen, inför barnets känslor och upplevelser. Därmed uteblir det känslomässiga stödet som barnet behöver, för att inte överväldigas av stress i samband med starka känslor. Föräldern kanske förmedlar ett ogillande inför barnets behov. Detta leder till att barnet i sin tur, förtrycker sina egna behov. På så vis kan barnet ändå få tillräkligt mycket närhet för att kunna utveckla en organiserad anknytning. Mentaliseringsförmågan inför barnets upplevelser och behov har dock brustit (SKRIFTSERIE 2007:5).

Så här kan det ”vuxna barnet” komma att ge uttryck för detta:

”Jag litar hellre på mig själv än på andra människor
Jag tycker att det är jobbigt att vara beroende av andra
Jag oroar mig för att människor ska komma mig för nära
Jag bedömer människors värde utifrån vad de åstadkommer
Jag är mer styrd av mina tankar än mina känslor. Är oftare singlar” (Källa: Undvikande (A) ).

Ambivalent anknytning (C)

Utgör ca 10 – 15 % av befolkningen. Samspelet sker då på föräldrarnas villkor. Barnet får svårt att ”läsa” av föräldern och får även svårt att lita 100 % på dem. Barnet kan uppleva anknytningspersonen som hotfull, kanske har barnet lämnats eller blivit övergiven?  Barnet kan bli ängsligt och osäkert och beter sig då osjälvständigt och klängigt, vilket är ett uttryck för separationsångest.

Det kan också bli så att barnet förtrycker sina egna behov och verkar då självständigt. Ett sätt att kompensera för om anknytnings-personen är upptagen av egna problem, så som att kämpa med t.ex. missbruk eller psykisk instabilitet. (Källa, föreläsning: Sept. 9, 2017 med psykoterapeut Elin Lundberg)

Så här kan det ”vuxna barnet” komma att ge uttryck för detta:

”Jag upplever att andra inte vill komma så nära mig som jag skulle vilja ha dem
Jag oroar mig för att andra inte skall bry sig lika mycket om mig som jag bryr mig om dem
Jag blir orolig om andra inte finns till hands när jag behöver dem
Jag har ingen förväntan om att jag ska få trygghet och närhet från andra” (Källa: Ambivalent (C) ).

Otrygg anknytning (D)

Desorganiserad modell: Innebär en otrygg anknytning (D) och är ett anknytningstrauma. Här saknas ett funktionellt mönster hos barnet, som istället kommer växla strategier mellan ängsliga (C) och undvikande (A). Dessa utgör ca 10 % av befolkningen i stort, men i riskgrupper utgör dem dock så mycket som 80 % (Risholm, 2015).

Om  anknytningsföräldern utsätter barnet för omsorgssvikt, uppstår en förvirring hos barnet som inte utvecklar ett funktionellt sätt att hantera relationer på. Detta utgör en svår stressbelastning för barnet som riskerar drabbas av kronisk stress. Detta leder i sin tur till bestående skador i HPA-axeln, som bl.a. utsöndrar stresshormonet kortisol. Förutom bristande lyhördhet, kontinuitet och förutsägbarhet, har barnet erfarit rädsla i relationen till anknytningspersonen.  (SKRIFTSERIE 2007:5).

Om föräldrarna prioriterat sina egna behov framför barnets, lär sig barnet att dem egna behoven inte är viktiga. Det leder i sin tur till att barnet lär sig stänga av kroppens signalsystem för sina egna behov. Det blir en fungerande överlevnadsstrategi under svåra omständigheter, som på sikt blir förödande eftersom stressystemet överbelastas. Oförmåga att tolka kroppens signaler, leder till destruktiva konsekvenser av oförmågan i att kunna tillfredställa dem egna behoven. Det går att träna upp den här förmågan i vuxen ålder genom ”medveten närvaro” och Mindfulness.

ACE studien – Advanced Childhood Experience

Forskning som te x. ACEstudien, har påvisat starka samband med strukturella förändringar i hjärnan, hos barn med desorganiserat anknytningsmönster eller sk komplext trauma (läs mer om det här ).

Trauma & Samsjuklighet (Anna Gerge)

Desorganiserad anknytning och ADHD

ADHD och anknytningsskador

Har personer med ADHD en förhöjd prevalens av otrygg
anknytning i jämförelse med normalbefolkningen? En undersökning av anknytningsstilar i en population av ADHD (John Beers, Jakob Forsell,Handledare Håkan Stattin & Shane Macdonald, D-uppsats i psykologi Termin 10).

ADHD eller Trauma? (Anna Gerge)

Föräldrarförmåga vid otrygg anknytning

”Föräldrar med svåra obearbetade upplevelser feltolkar i förhöjd utsträckning spädbarns signaler och reagerar på dem med aggressivitet eller rädsla (Hesse & Main, 1990; Lyons-Ruth, & Jacobvitz, 1999). Det kan röra sig om föräldrar som själva blivit misshandlade eller utsatta för övergrepp som barn. Det kan också gälla föräldrar som förlorat ett barn något eller några år före det aktuella barnets födelse, eller föräldrar som har andra obearbetade trauman eller förluster i den egna ryggsäcken. Gemensamt för dem är att barnets starka känslomässiga signal i form av gråt eller klängighet väcker något till liv i förälderns inre som hon/han reagerar på.

Förälderns beteende blir oförståeligt och skrämmande för barnet. Oförståeligt, därför att föräldern reagerar på sin egen obearbetade upplevelse, snarare än på sitt spädbarns verkliga signal. Skrämmande eftersom barnet i stället för tröst och/eller beskydd känner sig hotat av föräldern. En del föräldrar reagerar i stället med att bli skrämda av sin egen inre upplevelse, men även en rädd förälder är hotande för ett litet barn som söker tröst och beskydd.” (Källa: Att knyta an – en livsviktig uppgift, s. 37).

När barnets grundläggande behov  inte tillfredställs, leder det till en ökad risk att drabbas av psykisk sjukdom och psykosociala problem, senare i livet. ACE-studien påvisar sambandet med förkortad livslängd och ökad benägenhet att drabbas av folkälsosjukdomar.

Barnmisshandel (vuxnabarn.nu)

Experimentet 🙊🙈🙉

Närhetens betydelse för människans överlevnad, lyckades Harry Harlow bevisa med hjälp av sitt experiment på apor i bur, på 1950-talet. Den grupp apungar som växte upp med en ”mjuk” mamma, var de som utvecklades till normala apor. Den andra gruppen, fick ståltrådsmammor, och utvecklades inte normalt. De kunde inte skaffa varaktiga kontakter med det motsatta könet, honorna blev sällan dräktiga och om de blev det kunde de inte ta hand om sina ungar ordentligt. Detta innebär att det inte räcker, varken för en apa eller ett barn, att bara få mat av sin mamma. Man måste också få värme, kramas och vara nära, annars kan det bli problem senare i livet. ( Textens källa )

Barnets grundläggande behov

Omvårdnad och omsorg, både fysisk och psykisk.

Närhet, förutsägbarhet, trygghet och beskydd.

Nära, goda och långvariga relationer till vuxna som tycker om och vill barnets bästa.

Omsorgssvikt – uppstår när anknytningspersonen inte tillgodoser barnets grundläggande behov. Det är inte nödvändigtvis så att anknytningspersonen har insikt i sin egna oförmåga och därför kan denne inte heller ”förstå” att det uppstått en omsorgssvikt. Här är mentaliseringsförmågan av väsentlighet – förmågan att förstå andra människor inifrån och sig själv utifrån.💡 Denna förmåga kan tränas upp (Källa SKRIFTSERIE 2007:5 ).

📳 Mentaliseringsappen för iPhone

📚Mentaliseringsboken

Mentaliseringsboken av Per Wallroth.

Föräldrarförmåga 

En förenklad beskrivning av god föräldrarförmåga innebär att anknytningspersonen är: ”Större, Starkare, Klokare – och Snäll” (Powell, Cooper, Hoffman & Marvin, 2013) .

5 vardagsbeteen viktiga för anknytningen,ur Att knyta an – en livsviktig kunskap,
2007, s.40 (SKRIFTSERIE 2007:5) .

💡Tips på vad man som förälder kan göra om man har ett barn som mår dåligt.

13 exempel på sviktande föräldrarförmåga som leder till omsorgssvikt:

  1. Oförmåga att ge barnet en säker & trygg miljö
  2. Kritiserar barnets val
  3. Stjäl uppmärksamhet från barnet
  4. Smärtsamma skämt på barnets bekostnad
  5. Skuldbelägger barnet
  6. Tillåter inte barnet uttrycka sina känslor & tankar
  7. Betér sig skrämmande och oförutsägbart
  8. Självupptagenhet, oförmögen att sätta barnet i första rummet
  9. Försöker förverkliga sig själva genom sitt barn
  10. Kontrollerar barnet genom skuld och pengar
  11. Utsätter barnet för bestraffande tystnad
  12. Uprätthåller inte sunda gränser
  13. Gör barnet ansvarig för sin egen lycka (Källa)

💡Tips! Kurs i Föräldrarskap och anknytning: Den Livsviktiga Anknytningen Målgrupp: främst föräldrar, men även, lärare, förskollärare, barnskötare, speciallärare, skolsköterskor, elevvårdspersonal, skolpsykologer, idrottsledare och föräldrautbildare.

Anknytningens arbetsmodeller i vuxenrelationer

Hägg-Hellborg & Wiberg, Fördjupad Föräldrakunskap, 2014

💡Boktips om otrygga anknytningsmönster i vuxenrelationer!

Den mörka hemligheten, av Dan Josefsson och Egil Linge

Läs mer om komplext trauma här! Eller titta på klippet som beskriver hjärnskadan som uppstår vid ett trauma. Beskriver även varför återhämtningsförmåga  (resilience) saknas efter trauma. Det är därför traumabehandling är så VIKTIG och kanske ligger det en bidragande faktor till varför Sveriges självmordsstatestik är så hög, när traumavården är otillgänglig för människor med anknytningstrauman? I Sverige är traumabehandlingen främst tillgänglig vid PTSD.

Läkningsprocessen av ett komplext trauma består i att utveckla resilience / återhämtningsförmåga och leder till en transformering där personen hittar en  ny mening eller innebörd av traumat.  Processen kallas för PTG (post-traumatic growt) där dessa  fem faktorer påverkas:

1: Uppskattning av livet

2: Relationer med andra

3: Nya möjligheter i livet

4: Personlig stärkning

5: Spirituella förändringar

( källa APA )

ADHD information och Stress & Trauma – Tips, ideér, inspiration

Assign a menu in the Left Menu options.
Assign a menu in the Right Menu options.