Att bearbeta ADHD diagnosen

Jag träffade min stora förebild – Stefan Einhorn, för en vecka sedan. Han lyssnade på min historia och gav mig några visdomsord på vägen i att bearbeta ADHD diagnosen. Framförallt gav han mig en otrolig respekt och medmänsklighet och inspirerade mig med sina personliga styrkor så som snällhet, lyhördhet, generositet, och vishet. Det är viktigt med bra förebilder i livet, något jag lärt från Oprah Winfrey. Vem har du som förebild? Man kan ju ha olika förebilder för olika områden i livet. Min första förebild var prinsessan Diana (- innan jag ”fattade” att det var en ”popidol” man skulle ha som idol.) Jag hade en hel ”klippbok” av henne, med bilder tagna från farmors samling med ”Svensk Damtidning”.

Stefan rådde mig att: acceptera min diagnos, jobba med strategier, släppa taget och bara fokusera på mig själv under min återhämtningsfas. Jobba ambitiöst med Cogmeds Arbetsminnesträning, och diskutera medicinering med min läkare/psykiatriker. Stefan Einhorn är ”snällheten” personifierad. Jag kommer aldrig glömma hans varma empatiska bemötande. Likt den ADHD-vind (jämf. Christin Edmarks metafor om vingar) jag ofta kan dras med i, hade jag ”dristat” mig till att fråga om han ville bli min mentor. Idag ler jag skamset åt min spontanitet. Ler igenkännande, åt hur jag också lärt mig identifiera ”skamattacken” i att skämmas. Jag fick ju till ett väldigt fint möte, med en för mig, betydelsefull person.

”Ingen kommer väl ihåg en fegis”

Diagnosgrupp – en del i bearbetningen

I torsdag var jag på anhörigträff som anordnades av min mottagning inom ”Diagnosgruppen”. Det är en form av kurs som är en gång per vecka i fem veckor, och indelas i två delar. Första timmen får man föreläsningar om ämnet ADHD. Andra timmen består av gruppdiskussioner och möjlighet att dela erfarenheter med personer som har samma diagnos. Dagens föreläsning hade rubriken- ”Hur man ställer diagnosen”.

Den mediala bilden av ADHD

I den här artikeln från tidningen DN (nyare inslag från Mars 2018 ) kan du läsa om hur viktigt det är att inte sprida en ”felaktig” medial bild av vad det innebär att faktiskt ha en diagnos. I mitt inlägg om sorg, får du ännu ett perspektiv från en läkare, av att  bearbeta diagnosen. Alla har vi vår egen ”resa” att göra. Den resan är personlig. Vi kan aldrig jämföra oss med varandra, eftersom vi alla är unika.

Humorn – använd dina styrkor

Då jag alltid haft nära till humorn, har den varit till stor hjälp för mig i min process. Jag minns dock hur jag i början, fullständigt bröt ihop, efter att ha läst det här ironiska inlägget om hur man ”inte ska göra” med ADHD.  Som den självkritiker jag är, fick jag bara ännu mer bekräftelse på vilken katastrof till människa jag är ”När livet är som mörkast och jobbigast kan vi egentligen bara göra en sak: SKRATTA ÅT ELÄNDET. Därför få våra ADHD-tips (alltså inte tips om hur du ska klarar av din ADHD utan tvärtom råd om hur Hur du blir en riktigt ADHDkvinna) ligga på första sidans tills vi mår bättre.

Boktips!

För mig kändes det otroligt viktigt att på det här sättet få chans att bearbeta min situation (syftar på ”Diagnosgruppen” / anhörigträffen). Med hjälp av fakta och möjligheten att få träffa andra i liknande situation. Jag fick även lästipset Den översvämmade hjärnan , samt vetskap om att det finns en intresseorganissation som heter Attention

Bok av Torkel Klingberg
Vad ligger i personligheten – vad är ADHD relaterat

Själv tycker jag det är otroligt viktigt att vara kritisk och lära mig så mycket som möjligt om de saker som jag är intresserad av. För första gången fick jag nu förklarat för mig, att många av mina karaktärsdrag faktiskt härrör från min ADD. Därmed fick jag en djupare förståelse av  innebörden  med diagnosen. I början minns jag hur viktigt det var att ”förstå” vad det är som tillhör ”min personlighet” och vad det är som tillhör själva diagnosen. Jag tror detta är extra viktigt för oss som gått ett halvt liv, utan insikt om att vi burit på en diagnos. Jag har hittat en otroligt ambitiös ADHD-kille, som översatt en webbsida till svenska om just  karaktäristiska personlighetsdrag hos en person med ADHD, som tyvärr inte finns tillgänglig på nätet längre.

Bearbeta ADHD diagnosen

Jag har ju själv förstått att jag är inne i en bearbetningsfas när det gäller min ADD diagnos (-Tillägg; i en Second Opinion 2012, blev diagnosen ADHD). Vad den har genererat för insikter kan du följa i detta bildspel som jag har gjort om ADHD

 Risker med en diagnos

Själv känner jag mig 100 % frisk förutom min stresskänslighet. Jag tycker att det har varit alldeles för dyrköpt att behöva ”stämplas” med en diagnos, för att komma till insikt i en stresskänslighet. För jag hade ett 100 % normalt liv innan diagnosen. Det finns helt klart risker med att få en diagnos. Risk för feldiagnostisering och risk för att utsättas för andra människors fördomar och okunskap eller att hamna i självstigma. Risk för felbehandling eller att inte få någon behandling. Ingenstans, har denna information nått mig! Kanske har jag drabbats av självstigma? Det enda jag vet idag, är att vårdens resurser på detta område, bara riktar sig till vissa diagnosgrupper och dem absolut värst drabbade.

Vad är vitsen med en diagnos

Frågan är ”varför” det är så ”viktigt” att skanna någon med en diagnoskniv? Vad är vitsen, om ditt liv förstörs? Om du inte får den hjälp du behöver ändå? I USA finns en rörelse som blivit allt starkare, som kallas Psychiatric survivors movement vilket du kan läsa mer om i Mad in America och Open paradigm projects . Doktor Lucy Johnstone intervjuas i  Mad in America  kring dem negativa aspekterna med  psykiatriska diagnoser och problemen med att försöka medicinera bort dessa. Något som inte löser problemet utan istället riskerar ge hälso konsekvenser pga läkemedelsbiverkningar.

Trauma och ADHD

Om man bär på ett osynligt trauma från barndomen kan en kris utlösa en återtraumatisering. Detta var vad som skedde mig. Därför är jag mycket kritiskt till hur detta får förekomma! Som människa och sårbar, måste man få känna sig ”trygg” inom vården. Att dem som ska hjälpa, vet vad dem sysslar med! Om vården inte ”förstår” innebörden av ett komplext trauma, och saknar kompetens att identifiera densamma, då är någonting generalknas! Därför brinner jag för att sprida kunskaper om detta! För att få fler människor att inse, att det är vanligt förekommande. Det är ett känslomässigt sår som behöver läkning, annars tenderar det återupprepas igen, igen, igen och igen. Istället för att stärkas av motgångar, går man sönder som människa. Vem ska laga ihop den människan? Hur ska du ha råd att betala psykoterapi ur egen ficka, efter att ha varit utförsäkrad två gånger? När du står helt ensam kvar, utan vänner eller familj? När du saknar dem yttre förutsättningarna för en läkande process?

Stress och Trauma

“Stressful experiences early in life could lead to a chronic state of immune activation, which would increase the vulnerability for the development of psychiatric disorders.” I den här artikeln förklaras hur immunsystemet påverkas negativt av trauma. Mer om dem gemensamma nämnarna i ADHD och Trauma – Is It ADHD or Child Traumatic Stress? Här kan du se filmen – Connecting the Dots between Complex Trauma and Misdiagnosis in Youth.

– (Detta är ursprungligen ett tidigt blogginlägg från den första bloggportalen. Tyvärr lyckades jag inte portera över hela innehållet, när jag köpte domänen ADHDsystern och bytte till WordPress. Jag kommer fortlöpande uppdatera informationen i dem olika inläggen för att hålla innehållet a jour )

Till sist, ge av dig själv, det sprider ringar på vattnet! Pusha

2 reaktioner på ”Att bearbeta ADHD diagnosen”

  1. Hej. Jag har själv en dotter som fick diagnosen Add för snart fyra år sedan. Jag har skrivit en bok om livet med mobbning och utanförskap innan hon fick sin diagnos. Boken heter ”Är jag normal, mamma?”. Kanske kan den hjälpa dig i din bearbetning. Den finns att låna på bibliotek och att köpas på Adlibris. Lycka till i din fortsatta berarabetning. Det tar tid, det är jobbigt, men det blir bättre.
    Hälsningar Malene

    1. Hej Malene!

      Tack för ditt stöd! Målet med min blogg är faktiskt att använda mina erfarenheter för att själv öka förståelsen och medvetenheten kring ADD samt dela med mig av de boktips och länkar som hjälpt mig. För jag har ju en hyperfokusering som är otroligt positiv och som bidragit till en kartläggning av information!!
      Och kan du tänka! I min bokhylla står den en bok som heter ”Är jag normal, mamma” http://www.bokus.com/bok/9789163320507/ar-jag-normal-mamma-att-se-forsta-och-mota-en-flicka-med-add/?pt=category_level1_3”>
      Jag känner mig dock ledsen över att psykiatrin missade ADD hos flickor på 80-talet. Webbsidan ADHD-npf beskriver konsekvenserna av detta bra på den här sidan http://adhd-npf.com/. Hur hade jag klarat mig om jag hade blivit sedd och förstådd redan som barn. Om jag hade haft en underbart engagerad mamma som du.
      För det som verkligen hjälpt till att belysa ämnet idag är ju alla otroligt engagerade föräldrar till barn av idag som har NPF. Som inte gett sig utan krävt att få svar och hjälp samt som du, delat med dig av sina erfarenheter. Självklart har detta även haft en positiv inverkan på mig. Men för personlig räkning så saknar jag ändå att få höra från någon som är i samma situation som jag är. Dvs. levt hela sitt vuxna liv som tjej och inte fått rätt hjälp och inte fått någon diagnos. Det pågår också en debatt kring fördel och nackdel med att sätta en ”diagnos”. Om detta vill jag bidra med personliga reflektioner och dela med mig av mina coping strategier med att komma igen!
      Varma hälsningar ADDsystern

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Assign a menu in the Left Menu options.
Assign a menu in the Right Menu options.