Depression

Vad är egentligen skillnaden mellan att vara ledsen och att ha en depression eller att lida av utmattningsdepression? Vad finns det för koppling till trauma?

Traumaskolan del 6

Följ Traumaskolan här på bloggen eller på Twitter.

Depression är en av de vanligaste sjukdomarna idag. Samtidigt kan det vara svårt för både drabbade och anhöriga att veta skillnaden mellan en depression och att vara ledsen eller utmattad / utbränd.

Även om det är både tungt och utmanande att vara ledsen så är det inte samma sak som att drabbas av en depression. 

Känsla

Att vara ledsen är ett känslotillstånd. En naturlig reaktion på situationer som påverkar oss på det emotionella planet. Ibland är känslan kopplad till en särskild händelse. Vid andra tillfällen kan man känna sig nere utan att förstå anledningen. Våra tankar påverkar våra känslor. Man kan vara missnöjd med sitt liv och ha självmordstankar för att man inte vet hur man ska förändra sin situation. Man kan vara ledsen i olika grader. Som med alla känslor, är dem övergående och ebbar så småningom ut och byts ut mot andra känslor. Känslor kommer och går, här kan du lära dig mer om känslor.

Du styr själv över dina känslor. Ofta sker det omedvetet, genom att träna kan du bli bättre på att medvetetandegöra denna process

En depression däremot är ett sjukdomstillstånd, en psykisk diagnos som kännetecknas av ett konstant känsloläge av nedstämdhet och orkeslöshet över tid.

Symtomen på depression kan förenklat delas in i tre olika kategorier:

1. Tankar och känslor

2. Beteende

3. Fysiska symtom

Tecken på depression

  1. Tankar och känslor

Vanliga symtom kopplade till tankar och känslor är bristande självförtroende och låg självkänsla, plötslig glömskhet, negativa tankar, svårigheter att finna mening med livet, konstanta skuldkänslor, ökad irritation, en känsla av isolering och hopplöshet.

2. Beteende

Ojämnt humör, aggressivitet, svårigheter att prata med andra, ökat självskadebeteende och att du i större utsträckning undviker tidigare uppskattade aktiviteter och sociala tillställningar. Även vardagliga och enkla sysslor kan upplevas som en utmaning.

3. Fysiska symtom

Fysiska symtom omfattar en plötsligt ökad eller minskad aptit, hjärtklappning och andnöd, konstant låg energi, oregelbundna sömnvanor, minskad sexlust, värk i kroppen och förstoppning.

Allt är inte depression

Några få symtom gör dig inte automatiskt deprimerad. Inte heller om du bockar av flera, utan det handlar om HUR LÄNGE symtomen håller i sig.

Om du har fler symtom dagligen i mer än två veckor så är det en fingervisning om att du kan befinna dig i ett depressivt tillstånd. Då är det viktigt att du vänder dig till vården för rätt hjälp och vägledning.

Det finns både terapier och mediciner som hjälper dig att bli frisk. Det är viktigt att du lär dig förstå varför du blev deprimerad för att undvika att det händer igen.

Stress är en viktig bidragande faktor bakom psykisk ohälsa

Orsaker

Undviker man att processa känslor och händelser i livet kan det leda till depression. Hundar är t ex. väldigt bra på att byta känsloläge genom att skaka på kroppen. Det är väl känt att regelbundna motionsvanor fungerar förebyggande mot att utveckla depression.

Utvecklingstrauma kan ligga till grund för depressioner och leda till utmattningsdepression. Det är viktigt att lära sig hur man gör sig av med stress, därför lagrad stress leder förr eller senare till utmattningsdepression. Att inte förstå sina känslor kan också leda till depression samt att sakna självmedkänsla.

Förebyggande

I klippet nedan berättar man om en insats för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga genom chatt-booten Coze. Den ska bla. lära barn att bättre förstå sina känslor. Man kan ju diskutera interventionen med tanke på att det fortfarande saknas vetenskapliga belägg för att skärmtiden i sig kan vara en bidragande orsak till att den psykiska ohälsan ökat med 50 %.

Livsstilsvanor

Sveriges psykiatrisamordnare för SKL, har skjutit sig själv i foten med detta uttalande om livsstilsvanor.

Det är beklämmande att okunskapen om utvecklingstrauma och ACE (Allvarliga barndomsupplevelser), är så utbredd att dem som verkligen hade behövt kunskapen, helt slår dövörat till all internationell kunskap på området. Det borde ligga straffavgifter på att uttala sig med en sådan uppenbar kunskapsbrist bakom.

Artikeln tar upp problematiken kring köerna till BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin). Vilket SKL indirekt skuldbelägger dem berörda familjerna för, med brister i sina kost och motionsvanor.

Det Ing-Marie Wiesselgren uppenbarligen har gjort, är att blanda ihop orsak & verkan!

Det ligger en stor skillnad mellan ett orsakssamband och en växelverkan (korrelation).

Kompetensen & vården finns inte i Sverige

Sverige erbjuder ingen vård för utvecklingstrauma. Familjer och barn är hänvisade att utbilda sig själva och skaffa hjälp på privat plan. Är det förenat med ett samhälle som bryr sig om sina medborgare? Själv tycker jag det är skam på torra land!

Så påverkas livsstilsvanor av stressresponsen

Så här uttalar sig bara någon som är okunnig i orsak/verkan (syftar på länken högst upp med uttalandet från SKL)!

Dagens föräldrar behöver stöd och hjälp att förstå skillnaden mellan att leva i sitt Toleransfönster, eller att befinna sig utanför. Överlevnadsläget är inte inkopplat i toleransfönstret. I själva Toleransfönstret slutar livet vara en kamp för överlevnad. Där sker återhämtning, vila och tillväxt.
När stressresponsen är påslagen och styr människan (påslaget sker ofrivilligt under för stort stresspåslag) tappar personen makten över sina frivilliga val, över sin förmåga att förändra livsstilsfaktorer! I överlevnadsläget finns inget utrymme för varken långtidsplanering eller att fundera över vad man stoppar i sig. Man gör det man måste i stunden för att överleva dagen!

Det här är baserat på grundläggande kunskaper i hur människan och nervsystemet fungerar. Konstruktivt hade varit att diskutera hur man minskar på stressorerna i samhället, istället. Vi behöver bygga ett tryggare samhälle! Att minska på vårdköerna till BUP, är ett exempel.

Det är som att säga åt en heroinist att bli bättre på att prioritera sina matvanor framför sitt missbruk! -Höjden av ignorans från SKL:s sida, pinsamt! 😳

Sprid information om ACE-studien & se till att öka kunskap om TRAUMA samt ge tillgång till vård & behandling istället. Skäms på Er, SKL!

FlashbackS

Del fem i Traumaskolan behandlar fenomenet flashbacks i CPTSD eller utvecklingstrauma.

Traumaskolan del 5

Arketypen för CPTS-R (komplext trauma – respons) eller Superegots uppgift, är att agera i en Flashback utifrån dem fyra försvarsstrategierna; fly, fäkta, frysa och foga. 

Dem fyra stressresponserna i komplext trauma är; fäkta, flykt, frysa och foga.

Här uppstår en smärre personlighetsförändring och beteendet ter sig irrationellt för omgivningen.

Omgivningen kommer inte vara förmögen att ”se” din verklighet.

Dina intryck är förstärkta av gamla inlagrade intryck i nervsystemet.

Dem fyra olika stressresponerna i CPTSD

Fly – du bekämpar din motståndare eller fara genom att fly (Styrs via sympatikuspåslag i ANS / Autonoma nervsystemet).

Fäkta – du slår ner motståndet med en kamp (slåss), (styrs via sympatikuspåslag i ANS).

Foga = Du underkuvar (fawn) dig hotet genom att visa dig lojal, trogen och undergiven (ingår i Stockholmssyndromet), din förövare. Oförmögen att vinna & utan synliga flyktvägar, sker denna anpassning under starkt stresspåslag (styrs via Dorsalt Vaguspåslag, se nedan).

Frys = Aktiveras om du fastnar mellan de bägge alternativen, fly eller fäkta. Skräcken paralyserar dig så att du varken kan fly eller slåss. Här aktiveras den dorsala och äldsta delen av vagusnerven (den som är omyelineserad). Du kan titta på frysresponsen i det här klippet:

Responsen som är potentiellt dödlig, innebär att du ”spelar” död (ej medvetet). Både andningen och hjärtfrekvensen sänks.

I stressresponsen aktiveras ett alterego eller en arketyp, det uppstår någon form av personlighetsförändring och beteendet är inte längre ”typiskt” för hur du ”normalt” skulle reagera i en situation. I vissa fall är dessa personlighetsförändringar helt omedvetna och en del i av en dissociation (flykt från självet/kroppen/medvetandet). Extrema former av dissociativa personlighetsförändringar kallas DID (Dissociative identity disorder) och är inget som beskrivs i det här inlägget. Diagnosen innebär flera olika delidentiteter som personen växlar mellan.

Känslomässiga flashbacks är vanligt i CPTSD & komplext trauma. Vanliga tecken är att du känner dig liten, hjälplös & hopplös.

Exempel på Arketyper i CPTSR

Gråtande barnet – ditt beteende är mer karaktäristiskt för ett otröstligt barn, än för en vuxen person i samma situation. Du fastnar i en sorgereaktion och känner dig totalt övergiven och övergiven (Frysa)

Monstret – Du agerar extremt hotfullt, kraftfullt och för situationen helt överdimensionerat. (Fäkta)

Sexmaskinen – Du drivs av primitiva sexuella behov som färgar ditt beteende, för att hantera situationer präglade av stort stresspåslag. (Fly)

Arroganta  dammvippan – Slagfärdigt daskar du till hotet i din omgivning, som fullkomligen bara står och gapar efter din burdusa framfart. (Fäkta)

Visselblåsaren – Du känner dig nödgad att ta på dig det moraliska ansvaret över situationer och riskerar att utfrysas från gruppen. Den personliga förlusten detta innebär, förhåller du dig altruistiskt inför, som om du inte haft något val. (Fäkta).

Schakalen – (Tänk dig en av rollerna i Djungelboken). Undergiven och inställsamt förhåller du dig till förövaren, vilket tenderar göra dig oförmögen att fly hotet trots att det för omgivningen inte föreligger några synliga hinder (Stockholmssyndromet). (Foga).

Eremiten – Här drar du dig undan allt socialt engagemang, vilket är dysfunktionellt eftersom vi finner trygghet och lugn i social samvaro med vår omgivning. Du lever i en falsk föreställning av att omgivningen är ett hot. (Frys).

Prokrastineraren – Skjuter upp allt till morgondagen då stressen förlamar personen att fungera optimalt. Här kan även utmattningsdepressioner infinna sig. En omänsklig trötthet, trots vila. (Frysa)

Beteenderesponsen

Beteenderesponserna ”är” inte du. Det är dock du som kommer att få ta emot konsekvenserna av traumaresponsen. Här måste du vara extremt snäll, stöttande och peppande mot dig själv. Använd din självmedkänsla och träna upp den!

Du kommer få lida av konsekvenserna av traumaresponsens alterego och behöver rusta dig med en peppande, tröstande och empatisk inre röst. Oftast är självmedkänsla en bristvara i komplext trauma, men det går att bygga upp. Påminn dig själv om att;

-”Det här är inte jag.”

-När jag befinner mig i en emotionell Flashback, reagerar och tänker jag som en av arketyperna i CPTSR.

Flashbacks är en gammal inspelning av orginaltraumat som återuppspelar sig självt i nutid.

💡Kom-i-håg! I fall att detta inträffar, är du inte riktigt ”medveten” om att det händer, eller vad som utlöst själva uppspelningen.

Personen som agerar i en flashback, kallar Richard Grannon för arketypen av CPTSR (Complex Post Trauma Response)

🔫 Trigger 🔫

En vanlig utlösande faktor (trigger) är känslan av övergivenhet. Det behöver alltså inte föreligga något verkligt (reellt) hot, utan det räcker med att något har väckt traumaminnet av övergivenhet till liv. Därför uppfattar personen verkligheten ur ett helt annat perspektiv än den objektiva ”verkliga” omgivningen gör.

Här kommer sju frågor som ska vara till hjälp för att lära av en traumarespons:

  1. Utan fördömande attityd, fråga dig själv vilka reaktioner du upplevde i situationen.
  2. Gick ditt beteende emot dina inre värderingar?
  3. Gick det emot dina inlärda sociala värderingar?
  4. Triggades ditt trauma igång?
  5. Bevittnade jag en traumarespons hos någon annan person?
  6. Kan jag hitta medkänsla för mig själv och den andra personen?
  7. Reagerade jag genom att straffa, skamma, undvika eller trakassera?

Du kommer märka att det bara är en av dessa frågor som relaterar till den andra personen.

Du upprepar automatiskt det du inte har reparerat…


Gratis e-bok: Hur du omvandlar besvärliga känslor, 5 steg som fungerar!

Mp3-fil med vägledning ut ur en känslomässig Flashback.

📚 Gratis e-bok: How to STOP an emotional Flashback.

offerrollen

I dem elva arketyperna av offerrollen nedan, har olika karaktärsdrag samlats och givits ett passande smeknamn. Vilken av rollerna har du i din bekantskapskrets?

Det gör ont att växa och att titta inåt på sig själv. Men det är nyttigt. Precis som med växtvärk när vi växer på längden, är personlig utveckling någonting som behöver värka fram. I slutändan är det ändå värt det och det kommer fylla ditt hjärta med en djup tacksamhet. En tillfredställelse som ingen annan kan ta ifrån dig. Ingen kan definiera vem du är som person, glöm inte det! Du bestämmer själv, ”vem” du vill vara. Kunskapen är ”gratis” den kräver bara att du ”öppnar” ditt hjärta & släpper in nyfikenhet & upptäckarglädje i ditt liv. 💪

Lyssna! Livet är så mycket mer….

Dem 11 arketyperna av offerrollen är; räddaren, pessimisten, förnekaren, arbetsmyran, kaoskonstnären, flyktfantasten, bekräftelsesökaren, fabulören, översittaren, omhändertagaren och strutsen.

1. Räddaren

Vars uppgift är att rädda världen. Motivationen kan genuint vara att vilja hjälpa, men kan i själva verket vara en strategi att slippa känna sin egen hjälplöshet.

Detta bidrar till att de projicerar offerrollen på sin omgivning och hittar tusen anledningar att slippa fokusera på sina egna problem. Snarare, än att hjälpa andra utifrån kärlek, styrs dem av sina egna rädslor och reaktivitet.

2. Pessimisten

Går omkring med ett evigt regnmoln över huvudet. Livet har inte gett dem det dem förtjänar vilket de proklamerar för alla som orkar lyssna.

Glaset är alltid halvfullt och den som vågar antyda annat har uppenbarligen inte utsatts för samma mängd svärta, som personen som dragit nitlotten – ”Varför just jag” har gjort.

3. Den lyckliga förnekaren

Hen går antagligen omkring i myskläder, ett saligt leende och ett Sanskrit mantra på läpparna— eller så manifesterar sig förnekelsen i att undvika allting svart och smärtsamt som t ex. mörka nyheter eller våldsamma filmer. En annan variant djupdyker ner i ohälsosamma relationer, festande, eller håller ett krampaktigt tag om en bitterljuv bild av det förgångna genom sina fb uppdateringar med vitagebilder från det förflutna eller ett instagramflöde som liknar en dokumentärfilm från ett tidigare sekelskifte.

Genom att hålla en positiv attityd som i själva verket bottnar i rädslor, ser du en person som klänger sig fast i en fantasivärld. Detta är dock bara en flykt från dem egna svåra känslorna eller dem smärtsammare erfarenheterna av livet. En livslögn som får honom att leva i det förgångna istället för i nuet.

4. Arbetsmyran

Personen som ger sig hän till vilket pris som helst. Oförmögen att sakta ner eller koppla av då allting måste kalenderföras. Personen håller alltid flera bollar i luften samtidigt & jobbar ständigt övertid för att sen klaga på sitt hektiska schema, dag, månad, år eller liv. Deras hektiska liv är i själva verket en flykt – en ohälsosam strategi som går ut på att dissociera och slippa ta ansvar över svåra och smärtsamma aspekter av livet.

5. Kaoskonstnären

En person som aldrig verkar kunna få sitt liv att gå ihop. Deras ständiga misslyckanden kan bestå i att aldrig lyckas behålla ett jobb, vilket gör dem beroende av sina närmaste för ekonomisk stöttning, eller av att ständigt fatta dåliga beslut som för med sig långsiktiga negativa konsekvenser.

Dem kan till och med framstå som ursäktandes inför sin oförmåga att fungera i världen. Med sin klagan över att ”aldrig få någonting att fungera” blir dem fast i ett ekorrhjul av hopplöshet, speciellt om det finns en ”räddare” som kan komma till dess undsättning.

6. Flyktfantasten

”Överallt, utom just här” är mantrat hos en flyktfantast. Den här tendensen kan dyka upp i en mängd olika skepnader – som den hopplöse missbrukaren (av kärlek, sex, droger, pengar, mat, TV spel, bland andra). Dagdrömmaren som aldrig verkar kunna komma till skott. Den hängivne partnern som lägger all sin energi och fritid på förhållandet, eller den rastlöse vännen som redan är på väg till nästa destination, innan du hunnit avsluta din mening.

Flyktfantasten verkar operera utifrån sin bristande självkänsla och inneboende övertygelse om att aldrig vara tillräcklig. Det här är troligen den vanligaste arketypen då den är sprungen ur det sår som vi alla bär inom oss.

7. Bekräftelsesökaren

Kräver ständig bekräftelse och uppmärksamhet i förhållandet. Om dem inte får stå i centrum, är något fel. Den här tendensen  kommer från en inre osäkerhet, då deras egenvärde är beroende av yttre bekräftelse.

Bekräftelsesökaren är ofta både klängig och krävande och tenderar dränera sin partner på energi. Dem göder sin offerroll genom skuldbeläggande. ”Så länge du inte prioriterar mig så bryr du dig inte om mig”.

8. Den extravagante Fabulören

Är något av en biprodukt till Bekräftelsesökaren. Det här offret har ett ständigt behov av att topprida sin omgivning genom att berätta historier som alltid är större, bättre och häftigare.

Det spelar ingen roll om historierna är sanna eftersom det handlar om att överglänsa & påskina extravagans.

Egenvärdet ligger i att ”vara något” om dem inte är ”speciella” blir dem inte uppmärksammade av omgivningen, därför är dem alltid ”på”.

9. Översittaren

Kan vara chefen som behandlar sina anställda dåligt genom att slicka uppåt och trampa neråt. Personen lyckas alltid se andras fel och brister och tycker sig själv bättre än alla andra. Oförmågan att knyta an får dem att tappa empati och medkänsla för andra, eftersom dessa egenskaper skulle kunna göra dem sårbara inför att behöva konfronteras med den egna inre smärtan.

10. Omhändertagaren

Rollen är vanlig bland kvinnor som är indoktrinerade med självuppoffring och martyrskap. Omhändertagaren har lite eller ingen tid & energi för att ta hand om sina egna behov, då hon låter sig uppslukas av andras behov. Något som skänker henne en känsla av att vara värdefull och behövd och att vara i kontroll. Om det får fortgå för länge kan det leda till förbittring och den ibland dolda föreställningen om att ingen annan är kapabel att att ge henne det hon själv vill ha och behöver.

Istället för att ta ansvar över sina egna behov, så väljer hon oftast att svälja förtreten som riskerar omvandlas till passiv aggressivitet.

11. Strutsen

Förlorar kontrollen så fort hen konfronteras med sin egen offerroll, genom minsta lilla antydan som skulle kunna blotta tecken på svaghet. Eftersom hen inte integrerat dem skadade delarna av sig själv, är hen hård mot dem hon uppfattar som svaga.

Livrädd för sin egna sårbarhet proklamerar hon att det bara är att ”tugga i sig” & komma över ”det”.

Hennes bristande empati, liknas den hos översittarens som kommer ur en ovilja att ta tag i sina egna problem.

Kan du identifiera dig med någon av dessa arketyper av offerrollen? 

Finns det andra sätt som offerrollen gett sig till känna i ditt liv? 

Glöm inte bort, att vi alla någon gång har spelat offret i vårt liv. 

Medan många av oss har haft genuint smärtsamma erfarenheter, så har vi samtidigt möjlighet att välja hur vi vill agera på dessa. 

Det gäller bara att upptäcka dem och sen hitta effektiva strategier (färdigheter) att tackla dem på. Första steget till förändring är insikt.💪 Valen vi gör, utgör skillnaden mellan att leva ett tryggt och mediokert liv kontra ett liv med djupare mening och innebörd.

Franz Rupert, ”WHO Am I in a Traumatised Society?
Se den här trauma dokumentären här, eller läs mer om trauma på bloggen.

Självmedkänsla

När du omprogrammerar den ”inre självkritikern” med Självmedkänsla får du verktyg att guida dig själv genom läkningsprocessen

Självmedkänsla innebär att ha empati till sig själv. För att kunna älska någon annan måste vi först förmå älska oss själva. Vi kan endast ge bort det vi själva har. Det här är del fyra i Traumaskolan

Traumaskolan del 4.

Att lyssna till sig själv är minst lika viktigt som att kunna lyssna på andra. Träna på att lyssna innåt, vilket ökar din förmåga att förstå dina känslor & behov.

Den inre (interna) empatin är inte detsamma som att vara självisk eller egoistisk. När vi tar oss tid att lyssna inåt får vi även utrymme att lyssna till andras behov.

Det här skapar en cirkulation av energier som ger en ökad livsharmoni. Harmoni är något de flesta av oss uppskattar, att ha mer utav.

Kristin Neffs definition av begreppet självmedkänsla består av tre komponenter;

1) ) Sinnesnärvaro (mindfulness) vs överidentifikation (overidentification):

Genom att vara medveten om och ha en acceptans för sina svåra tankar och känslor istället för att undvika, älta eller överidentifiera sig med dem.

2) Självmedkänsla (self-kindness) vs självfördömande (self-judgment):

Förståelse och vänlighet mot sig själv i svåra situationer istället för en självkritisk och dömande attityd.

3) Medmänsklighet (common-humanity) vs isolering (isolation):

Genom att se sina egna upplevelser som en del av allmän mänsklighet, istället för som onormala och isolerade fenomen (Neff, 2009).

Självömkan

Självmedkänsla skiljer sig från självömkan då en person tycker synd om sig och upplever att svårigheter är något som endast drabbar en själv och glömmer att alla människor har liknande problem.

Självömkan kan också tendera att överdriva omfattningen av det personliga lidandets, det är denna process som kan benämnas som överidentifikation.

Mindfulness

Mindfulnesskomponenten i självmedkänsla innebär att bli medveten om sina tankar och känslor och anta ett metakognitivt förhållningssätt. Detta möjliggör att kunna bryta självupptagenhet och överidentifikation, så att de personliga erfarenheterna ses ur ett mer objektivt perspektiv. (Neff, 2003).

Övningar i självmedkänsla och omprogrammering av den inre kritikern

Prata till dig själv så som du gör till någon du älskar ❤️

Sarah Peyton & självempati i bemötandet av den inre kritikern:


Meditationsövning för empati till den inre kritikern.

Träna på att möta dina känslor och ta hand om dina känslomässiga behov, en viktig del av självmedkänslan.

Positiva affermationer

Ilska och känslohantering

Känslohantering är grundläggande för ett lyckligt liv, vem vill inte vara lycklig? En av dem mest komplicerade känslorna är ilska. Ilskans funktion är att säkra vår egen överlevnad genom att fungera försvar. 

Det ligger en stor skillnad i att kunna uppfatta tidiga tecken på ilska och kommunicera kring den på ett ansvarsfullt sätt, kontra att ge uttryck för ilskan på ett för omgivningen hotfullt sätt (affekt, försvar). 

Vi bör vara tacksamma över det egna överlevnadssystemet, eftersom det är avsett att rädda vår livhanke.  Det finns dock situationer där dess egentliga funktion inte kommer till uttryck som den ämnats för. T ex. vid en traumarespons eller sk flashback (återupplevelse av ett traumatiskt minne).

Så kan du öka din EQ

Vår egen respons på ilska kan vi träna på, så att vi uttrycker ilskan utan att vi upplevs hotfull av vår omgivning. Det förutsätter b la. förmåga att sätta sunda gränser. ”Vänligen men bestämt, nej.” 

Om vi är lyhörda för tidiga tecken på ilska, kan vi kommunicera den med kärlek och ödmjukhet, istället för att agera på ilskan (affekt). Man kan träna genom att skriva ner olika namn på känslor som kan innehålla ilska. Öva på att lyssna efter när någon överskrider din integritet (den personliga sfären). Vi behöver kunna försvara oss och ilska är en primitiv försvarsreaktion, som har till uppgift att skrämma vår motståndare. Om hotet inte är potentiellt livsfarligt och vår reaktion på hotet är primitiv, kommer omgivningen uppfatta  vår respons som en överreaktion. När vi överreagerar kommer vi känna skam, vilket är en smärtsam känsla. Man har allt att vinna på att lära både sig själv och sina barn, ett adekvat sätt att reglera sina känslor på. Vi kan aldrig ge våra barn det vi själva saknar.

Vi kan aldrig ge våra barn det vi själva saknar”

Ilska som försvar

Det är aldrig OK att uttrycka ilska genom att skrika, slåss eller projicera den på omgivningen (passiv aggressivitet), så länge vi inte är hotade till livet.

När någon reagerar (för) kraftfullt med ilska (utan inslag av något faktiskt, synligt, objektivt hot), är det personens nervsystem som förnimmer livsfaran. 

Tyvärr går det inte att logiskt kommunicera med nervsystemet.

Nervsystemet har ingen tidsuppfattning och kan inte skilja mellan nutid och dåtid.

Hot (stress) kan ligga kvar som ett ”minne” i nervsystemet, något som bidrar till att omgivningen inte kan ”se” / uppfatta hotet. 

I den primitiva reptilhjärnan sitter larmsystemet för hot och fara, den är överaktiverad vid trauma och tenderar då övertolka situationer vilket kan resultera i svårigheter att reglera ilska.

Ilska som affekt

Att uttrycka ilska, är förenat med en primitiv överlevnadsinstinkt, som styrs från vårt autonoma nervsystem. Det är därför irrationellt att bemöta ilska med ilska eller att försöka resonera med logiska argument. Bägge strategierna kommer fungera som bränsle. Vill man släcka ilska måste man förstå att hjärnan är bortkopplad

Släcka ilska

Det enda sättet att lugna någon på, som är arg. 

Är att förmedla, lugn, trygghet och säkerhet. 

En person i affekt har inte tillgång till sitt intellekt och därför är det lönlöst att argumentera med logiska resonemang (det riskerar bara öka irritationen och spä på ilskan).

Kraftiga affekter (känslouttryck) är stresspåslag för nervsystemet som behöver lugnas på kemisk väg, t ex genom beröring. Något som ger Oxytocin-frisättning på cellnivå, vilket har en lugnande effekt. Men en person i affekt som inte vill bli berörd, kommer uppfatta beröring som hotfullt. Distans är därför en konstruktiv strategi. Däremot kan man genom självberöring, lära sig lugna sig själv. 

En subjektiv förnimmelsen av fara, där hotet inte kan uppfattas av omgivningen, är tecken på att verklighetsuppfattningen (perceptionen) har blivit förvrängd. Det är symtom på en strategi från det autonoma nervsystemet, att stänga av kroppsfunktioner, för att vi ska kunna handla blixtsnabbt när vi är i livsfara. 

Dem gånger vi inte har ”råd” att lägga dyrbar tid på att fundera över olika handlingsstrategier, stänger nervsystemet av funktioner och förstärker vissa sinnesintryck. 

Ilska som ett vulkanutbrott

Starka reaktioner (ilska) kan bero på en nedsatt förmåga att sätta sunda gränser. En nedsatt förmåga att uppfatta dem känslor som signalerar för oss det som kan trigga igång vårt hotsystem. 

Genom att agera i tid, när känslorna är svaga, kan man kommunicera sina gränser mot det som uppfattas som hotfullt, innan ilskan fått bägaren att rinna över. När ilskan tar över, kan liknas vid ett vulkanutbrott. Det gäller att sätta gränser, innan det inre trycket av undertryckta känslor blir för stort.

En oförmåga att lyssna, tolka och förstå sina känslor, samt en nedsatt förmåga att uppfatta dem egna behoven, kan vara tecken på en blockering & ett underliggande trauma.

Exempel på känslor som kan väcka ilska som en försvarsreaktion.
Sätt ord på hur du känner och kom ihåg att det är viktigt att du känner dig trygg.
Det är inte farligt att känna. Att undertrycka känslor är farligt.
Ta kontroll över ilskan istället för att låta ilskan styra dig

Vinsten av känslomässigt ansvarstagande

När du förstår kopplingen mellan känslor & behov, behöver du inte längre gå omkring med en känslomässig förvirring inombords och slipper då b la. leva med giftigt skampåslag i din vardag.

När vi har lär oss processa dem egna känslorna, har vi även fått nyckeln till ett harmoniskt liv fyllt med tacksamhet, glädje och äkta kärlek. Eftersom vi då har getts verktyg att kunna kommunicera ärligt och moget kring känslor och behov. Att förmå uttrycka detta på ett välbalanserat sätt, kommer höja din EQ (emotionella intelligens).

Skammen äter själen från insidan…. Att gå och bära på giftig skam kan göra dig sårbar för ilska

Medicinera bort känslor eller döva dem genom missbruk

Andra symtom på nedsatt förmåga att processa känslor kan visa sig genom ångest och depressiva inslag i livet, vilket då av förklarliga själ, inte är lämpligt att medicinera bort. 

Medicinering i det fallet, innebär i själva verket bara en flykt ifrån det egna ansvaret att ta kontroll över känslolivet. En självskadande strategi, vilket är grundläggande vid all form av missbruk och dysfunktionella beteenden. Om du ska kunna öva upp din förmåga att känna känslor är det kontraproduktivt att bedöva dem med mediciner och droger.

”Missbruk är ett dysfunktionellt och självskadande flyktbeteende”

Så fråga dig själv vilka försvarsstrategier du lagt dig till med, om dem främjar det liv du önskar leva eller om du i själva verket lever en livslögn med självförnekelse. 

Att växa, innebär att ta ansvar. Vad behöver du ta ansvar över i ditt liv?”

Fråga dig själv vilka försvarsstrategier du lagt dig till med, om dem främjar det liv du önskar leva eller om du i själva verket lever en livslögn med självförnekelse. 

”Att växa, innebär att ta ansvar. Vad behöver du ta ansvar över i ditt liv?”

Irrationell ilska och konfliktfyllda ilskeuttryck

En självdestruktiv form av ett dysfunktionellt ilskeuttryck är det suicidala beteendet och självskadebeteenden. När ilskan vänds mot det egna jaget kan det gå så långt att livslusten släcks. 

Det livsfarliga stresspåslaget

Det är bara människor som blir utsatta för ett omänskligt stresspåslag, som förlorar livslusten. En människa som likt ett vilddjur, känner sig fångad i en bur, utan synliga flyktvägar. Det finns två typer av suicidalt beteende. Det passiva och det aktiva. Den aktiva utför självmordshandlingen, medan den passiva tänker tanken.

Skillnaden mellan att vara passivt eller aktivt självmordsnära

Den förvrängda verklighetsuppfattningen som den här typen av stresspåslag bidrar till, omöjliggör förmågan till en konstruktiv problemlösning. Omgivningen kan se lösningar, som inte den drabbade själv förmår uppfatta. Faktaresistens riskerar bidra till att det inte spelar någon roll vad omgivningen säger.

I ett så stort stresspåslag återstår bara en utväg, vilket sorgligt nog tyvärr bara är en chimär (felaktig slutsats baserad på en oäkta och förvrängd verklighetsuppfattning), med fruktansvärda konsekvenser för alla inblandade. 

Anhöriga, riskerar själva förlora förmågan att ”se” alternativa ”sanningar”, när dem drabbas av ett för stor stresspåslag, som vid konsekvenserna av ett självmord.

Lämnas omgivningen kvar i ett (för) stort stresspåslag, kan en oförmåga att förstå offrets perspektiv, uppstå. 

Ofta kan det väcka komplexa, konfliktfyllda frågeställningar så som;

”Hur kunde han/hon vara så självisk?” eller

”Jag borde ha gjort si eller så, istället”, 

”Om jag bara hade gjort , hade det här aldrig hänt”,

”Varför lämpade du över alla dina problem på mig?”,

”Hur, kunde du vara så feg?”.

Varför fick han/hon/hen inte ”rätt” vård?”. 

Den här typen av reaktion, kommer tyvärr försätta den överlevande i en problemfylld sorgebearbetning, med inslag av känslomässig förvirring. En nedsatt förmåga att ”släppa taget” och hitta acceptans i det som skett.

Sorg förklädd till ilska

Den känslomässiga förvirringen sänker förmågan till empati. Empatin minskar i takt med att storleken på ett stresspåslag ökar. 

En suicidal utgång, kan förklarligt nog väcka en ilska hos dem efterlevandes, vilket är ett uttryck för känslomässig förvillelse och ett primitivt beteende. 

En naturliga reaktion på förlust, är sorg. Ilska är en naturlig försvarsreaktion på hot. Ilskan ger oss energi att mobilisera för kamp eller flykt från något som är potentiellt farligt eller dödligt för oss.

Den som är död, kan aldrig vara ett hot. När man väljer att rikta ilska mot döda ting, kommer man aldrig till försoning.


”Att bli arg på en förlust är förklarligt, men är ett irrationellt och primitivt beteende”

Det som är förlorat är för alltid borta. Att gå och bära på ilska, innebär ett stresspåslag som belastar en själv, vilket kommer påverkar den egna hälsan negativt och förpesta själen. Därför är det inte konstruktivt. 

Vinster med att lära sig processa känslorna

Stress och obearbetade känslor som lagrats i kroppen, leder förr eller senare till försämrad hälsa.

Förtryckta känslor

Ilska som försvarsreaktion, på allt annat än livshotande situationer, kommer från stresspåslag, för stort att kunna tas emot och bearbetas på ett sunt och konstruktivt sätt. 

Det är genom att lära sig processa känslor som man kan befrias och bli herre över sitt eget känsloliv. Vi behöver varandra för att medvetandegöra det vårt eget försvar undanhåller oss. För att få syn på det som ligger dolt inför oss själva och det som är smärtsamt att titta på.

Vi kan behöva öppna våra sinnen och öka vår självinsikt genom att släppa in nyfikenhet och upptäckarglädje i livet. Våga utmana dig själv och du kommer växa som människa.

Känslor och affekter

Två sidor av samma mynt

När du förstår skillnaden mellan känslor och affekter (Eng.emotion) kan du nå dina grundkänslor som färgar hur du mår. Grundaffekterna varierar mellan 7-9 stycken; rädsla, ilska, sorg, äckel, glädje, upphetsning, sexuell upphetsning, nyfikenhet och förvåning.

Genom att reda ut en känslomässig förvirring får du också nyckeln till att kunna må bättre.

Affekter

Affektioner står för känsloreaktioner som modifierats och nyanserats, genom erfarenheter och sociokulturell påverkan. Det är dina känslor som styr ditt beteende och de baserar sig i sin tur på din historia av emotionella reaktioner.

Det är affekter som initierar känslor och känslorna initierar i sin tur affekterna, vilket kan trigga igång en oändlig cykel av smärtsamma och förvirrande affektioner.

Affekter är instinktiva och kroppsligt förknippade (ger mätbara reaktioner) och syns vare sig du vill eller inte, genom din omedvetna icke-verbala kommunikation.

Känslomässig detektiv

Genom att bli din egna känslodetektiv, kan du lära dig uppmärksamma, hitta och särskilja känslorna.

Affekterna är till för att hjälpa oss att överleva. Därför är dem negativa grundkänslorna fler än dem positiva. Känslornas uppgift är att göra oss medvetna om våra behov. Det är otillfredsställda behov som ger uppkomst till negativa känslor.

💡 Ta en minut och fundera över vilka känslor du är mest bekväm med och vilka känslor du gärna undviker.

Alexitymi

Kanske saknar du någon känsla? Alexitymi heter det, när man inte förmår känna en känsla. Man är döv för känslan och behöver då träna på att hitta den och öva på att tillåta sig att känna känslan.

Träna på känslor

En bra start är att börja namnge sina känslor. (känslolista, känslor i Adjektiv). Känslorna är vår upplevda erfarenhet av affekter.

Känslotriangeln

Genom att använda känslotriangeln kan du hitta dina grundaffekter (core emotions). Hilary Jacob Hendel berättar mer om triangeln i den här podden och här är hennes spellista på YouTube.

Känslotriangeln
The Triangle of change

Så här fungerar känslotriangeln

🎙 Vilken varg föder du? Avsnitt 256.🎙

💡 Var är jag i Känslotriangeln?

  1. Försvar (vänster hörn).
  2. Ångest / Skuld / Skam (höger hörn)
  3. Grundaffekt (nederst i mitten)
Att surfa på nätet kan fungera som en sorts verklighetsflykt, både från sina egna känslor och från omvärlden.
Affektreglering och Mindfulness

Genom medveten andning och mindfulness kan man öva upp sina färdigheter att möta svåra känslor och träna på att skifta känsloläge.

Känn känslan, men bli den inte. Bevittna den, tillåt den, släpp den. (Jämf. intellektualisering)

Mer om ADHD och känslor som diagnostiseras.

Ex på övningar:

7 min. övning med känslor.

Kärleksfull vänlighet (9 min.).

S.T.O.P (28 min), en akronym som står för:

  • Stopp, stanna upp.
  • Ta ett andetag (Andas).
  • Observera, vad händer i kroppen? Vilka känslor dyker upp?
  • Percive (eng.) – inse, varsebli, fortsätta i medvetenhet och att vara här och nu.

 

Ibland kan vi behöva träna på att känna känslorna, speciellt om vi tenderar analysera och prata OM dem – för det är inte samma sak!
Väck din nyfikenhet och utforska dina känslor

Mer om känslor på bloggen:

Ett öppet brev till anhöriga som älskar en traumaöverlevare

Tillåt aldrig ditt förflutna få definiera resten av ditt liv, det var bara en lärdom, inte en livstidsdom.

Bara för att jag själv kan trauma på djupet glömmer jag ibland bort att detta inte gäller för alla andra och speciellt anhöriga.

Jag skulle aldrig önska någon annan människa det mörker det innebär – en kaskad av blixtrar & dunder. 

Jag hatar att känna mig missförstådd. Det tror jag många av oss gör. 

För de allra flesta verkar jag nog helt normal, möjligtvis lite märklig stundtals. 

Först nu, efter år av ett gediget inre jobb, är jag äntligen hel och sammanfogad. Jag känner att jag är på riktigt -både intakt och integrerad.

Fortfarande ligger det händelser under ytan som kan pocka på.

Avvisande är lika smärtsamt för hjärnan som fysisk smärta.

Långsamt ebbar smärtan ut, släpper i intensitet. Men fortfarande finns där sprickor och krackeleringar, skuggor och ekon. Det innebär ett ständigt jobb för att komma frammåt och det har jag förlikat mig med.

Det ligger en viss skönhet i det hela. 

Men såvida du själv inte erfarit vad det innebär, tror jag inte du har förutsättningar att verkligen förstå dess innebörd. 

Vad anhöriga kan lära om trauma

Att känna sig fragmenterad och bedövad. Flytandes utanför självet – oförmögen att vara i sig själv, på grund av rädslor och ohanterbara känslor. Känslor av skam, ilska, sorg och raseri. En panik så stor att den riskerar kväva dig. 

Ett ständigt överhängande hot att drunkna ner i detta avgrundsdjupa hål, samtidigt som du kämpar för att hålla dig ovanför ytan. Detta avgrundsdjup som tycks sluka dig gång på gång i sin safirblå midnattssvärta.

Allting ter sig farligt och ingenting känns riktigt säkert eller tryggt. Mycket upplevs genom linsen av det förflutna, genom det som hänt för länge sen. Du är så förtvivlat less på att vara fången i en backspegel mot din egen vilja.

Rädslor och hot ruvar bakom varje hörn. Kroppen kan ibland börja skaka utan uppenbar anledning, på grund av dess alarmberedskap som ständigt är påslagen. Det blir svårt att koppla av och finna ro och vaksamheten blir vår bästa vän.

Kanske isolerar vi oss och drar oss undan från omvärlden. Undrar vad i hela friden det är för fel på oss, kanske till och med funderar på om vi blivit galna (P.s. det har vi inte).

Anhöriga ser inte hoten & otryggheten

Kanske reagerar vi starkt på plötsliga ljud eller rörelser. Vi kan reagera starkt på olika saker eftersom vi räds för att bli utsatta för hot och övergrepp igen. En ständigt närvarande och överhängande känsla av fara.

Jag djupdyker inte för att smaka på smärtan igen, den är alltför välbekant. Den tillhör det förflutna, inte nuet eller min framtid. Erfarenheterna kommer för alltid vara en del av mig och har präglat mig med visdom.

Till dig som anhöriga av trauma

Nu vill jag lyfta kunskaperna kring trauma och PTSD för att alla ska bli medvetna om vad det innebär och slå hål på fördomar och stigmatisering. -Något som är väl känt, både för dem som vistats i mörkret och för dem som sluppit. 

Först när du lärt dig möta din egen svärta kan du också möta smärtan hos andra….

”Ärat av dem som älskar överlevare, dess kämpar och alla brända änglar.”


Ärat av dem som älskar överlevare, dess kämpar och alla brända änglar.

Kom ihåg detta om du älskar någon som försöker tillfriskna från trauma, PTSD och övergrepp. Kom ihåg att ditt stöd kan betyda hela världen. 

Säg aldrig att såren redan borde varit läkta, för det tar sin tid. Det är en process.

Anhöriga är ett viktigt stöd

Hedra den smärta det innebär.

Tala inte om vad vi behöver, för det vet vi redan.

”Säg inte att vi inte borde känna som vi gör, eftersom det är helt naturligt att vi bär på dessa känslor. ”

Säg inte att vi inte borde känna som vi gör, eftersom det är helt naturligt att vi bär på dessa känslor. 

Trauma drabbar dig, inget aktivt val du själv gör….

I ett ögonblicks sekund kastades vårat liv upp och ner. Vi lämnades förvirrade och sårbara utan förmåga att skydda oss själva eller förstå vad vi utsatts för, med ögon stora som tefat. Fortfarande har kanske inte riktigt alla konsekvenser sjunkit in.

Trauma omskakar både oss själva och vår omvärld. Vi upplever det i kroppen,  hjärtat, huden, nervsystemet och vi blir kanske aldrig riktigt oss själva igen. 

”Även om vi påbörjat vår läkning, tar den tid. Det finns ingen brådska. Vi har all tid i världen för läkning. För tid var just det vi aldrig fick när traumat skedde, varför vi inte förmådde hantera det. ”

Även om vi påbörjat vår läkning, tar den tid. Det finns ingen brådska. Vi har all tid i världen för läkning. För tid var just det vi aldrig fick när traumat skedde, varför vi inte förmådde hantera det. 

Just då fanns inte tiden och klockan stod stilla samtidigt som tiden rusade på. -Allting på samma gång, det var därför vi inte lyckades ta in det som skedde. Istället far nu sensationer från traumat genom vår kropp vilket vi successivt måste lära oss tyda och läsa av. 

Vi är ingen patologi – ingen sjukdom.

Vi är varken dåliga, fula, felaktiga eller svaga.

”Vi är i läkning och ibland löper vårt nervsystem amok och aktiverar alarmsystemet som signalerar fly, fäkta, frysa eller foga.”

Vi är i läkning och ibland löper vårt nervsystem amok och aktiverar alarmsystemet som signalerar fly, fäkta, frysa eller foga.

Trauma sitter i nervsystemet, i kroppen

Precis som vi lärt oss vara i djupet, simmat genom bottenlös förtvivlan och klättrat genom fruktansvärda hinder av grit och mod med bara en flämtande låga av hopp…

Vi förändrades. Vi sprack och gick sönder för att aldrig bli den samma igen. I skärvorna av trasor föddes vi på nytt. Vi kan välja just det. 

Det är inte enkelt, det är kletigt och jävligt, svårt att beskriva. Så våga inte missbedöma oss som svaga eller menlösa. 

Se inte ner på oss, använd inte en nedlåtande blick. 

Till alla anhöriga av trauma


Vi är känsliga, men ack så starka! Vi vet saker som du inte ens kan föreställa dig. 

Vi kan till och med komma ut på andra sidan i ett nytt enastående skick, för det handlar inte bara om posttraumatisk stress, utan också om posttraumatisk tillväxt; genomslagskraft, kärlek, sötma, jävlar anamma och visdom.

Ur dess dödslika aska kan även nytt skört liv slå rot.

Kanske upptäcker vi en ny mening eller högre syfte, dedikerat en gammal bortglömd dröm. 

”Kanske upptäcker vi en ny mening eller högre syfte, dedikerat en gammal bortglömd dröm.”

Kanske mjuknar vi, möter Gud. Smakar på vår styrka och återhämtningsförmåga. Hittar skönheten och meningen i det enkla – som att njuta av en kopp te tillsammans med nära och kära samtidigt som vi iakttar ett dansande löv för vinden.

Hoppet i läkning

Kanske hittar vi till dansen, målning, konsten, skrivandet eller vetenskapen, utan att förstå hur vi hade kunnat leva utan en så själfylld medicin.

Kanske lär vi oss konsten att be om hjälp och upptäcker att trots all världens mörker och grymhet finns där även mjukhet och vänlighet.

Kanske upptäcker vi glädjen igen på ett sätt som påminner om Magnolians blomning en tidig vår, som hjälper oss över där smärtan tidigare växte.

”Kanske upptäcker vi glädjen igen på ett sätt som påminner om Magnolians blomning en tidig vår, som hjälper oss över där smärtan tidigare växte.”

Kanske upptäcker vi självmedkänslan som ger oss förmågan att varligt ta hand om oss själva och våra behov.

”Kanske upptäcker vi självmedkänslan som ger oss förmågan att varligt ta hand om oss själva och våra behov.”

Vi kommer aldrig bli den samme igen, ty där sprickor och skärvor tidigare avtecknades sprack istället en ny väg fram. Vi kämpade och överlevde.

Anhöriga behöver ha tålamod

Processen är på intet sätt glamorös eller skinande utan verkligt kaotiskt, så himla vacker, för den är på riktigt!

Men försök förstå dess intensiva känslor av rädsla och kaos. Den bottenlösa förtvivlan vi kanske fortfarande stundtals tampas med. 

försök förstå dess intensiva känslor av rädsla och kaos. Den bottenlösa förtvivlan vi kanske fortfarande stundtals tampas med. ”

Försök förstå att det fanns fruktansvärda saker och människor – bortom vår kontroll.

Ge oss stöd och kärlek på vår väg tillbaka in i vår egen kropp.

Möt oss med försiktighet på vägen tillbaka till vår egen röst och dess rytm. 

Tysta inte ner vår historia när vi är mogna att berätta.

Ge oss respekt, smek oss med omtanke, förstå vårt lidande som fortfarande kanske värker år eller decennier senare.

Lyssna på våra tankar, känslor och perspektiv.

Se oss.

Se vår styrka som vi fann i djupet. Se våra skatter som vi hittade trots att vi var begravda i mörker.

Förstå det mod som tagit oss igenom smärtan.

(Fri översättning från eng av adhdsystern.se, Orginaltext SARAH HARVEY).

Mod innebär inte styrkan att fortsätta, utan modet att fortsätta när styrkan fattas. (Både anhöriga & traumaöverlevare behöver modet).

Hjärtesorg

I hjärtesorg kan det ligga ett (dolt) trauma. Det sänker förmågan att komma vidare efter en avslutad relation. På engelska kallas det för ”traumabond” och på svenska kan man kalla det för ”traumabindning”.

Nedan förklarar psykologen Kati Morton begreppet mer ingående.

Vill du djupdyka vidare ner i begreppet, hittar du fler videos i min spellista på Youtube.

Så fixar man ett brustet hjärta

Psykiatrikern Guy Winch, förklarar i videon ovan hur viktigt det är att ta själsliga sår på lika stort allvar som dem fysiska och ger konkreta råd för hur man läker ett brustet hjärta och hjärtesorg.

Tips för att läka hjärtesorg

Bryt idealiseringen, tänk på personens sämsta sidor istället för dem positiva.

Lista personens sämsta egenskaper i en ”svart lista”. Förvara den nära till hans, t ex. i telefonen.

Utmana dig själv. Plocka fram den och påminn dig själv gång på gång. Speciellt när suget att gotta ner sig i självdestruktiva idealiseringar, väcks till liv. 

Försök komma på dig själv när du romantiserar det som ”varit” och titta istället på din ”svarta lista”.

Förhållandet var aldrig så där perfekt som din hjärna vill få dig att tro, då hade det inte tagit slut.

Tillåt dig inte bli missledd av dina hjärnspöken. Smärtan som förlusten orsakar, är stressande. Det du behöver nu är återhämtning. 

Du måste ta hand om ditt känslomässiga sår. När du idealiserar och gottar dig i smärtsamma minnen, göder du istället stressen som ökar smärtan.

Självmedkänsla

Självmedkänsla är förmågan att ge sig själv det man behöver för att kunna må bra.

Komplext trauma innebär i sig, avsaknad av självmedkänsla. 

Att skaffa sig självmedkänsla innebär ett hårt och svårt åtagande. 

Det innebär att hänge sig åt dem övningar som krävs för att skapa nya neurobanor i hjärnan som ger självmedkänsla. 

Som med allting man inte kan, är det svårt i början. Men, ju mer du övar ju lättare kommer det att bli. 

Precis som när man lär sig att cykla. 

-I början saknar man balans och då vinglar man hela tiden, men så länge man inte ger upp, kommer man till slut att ”hitta” balansen. Att lyckas, innebär att nya neurobanor har bildats i hjärnan.

På samma sätt fungerar självmedkänsla. Träna & träna, tills du ”hittar” den. 

Första steget innebär att inse vad det är som saknats, därefter vad som krävs för att skaffa sig det. 

Med rätt sorts övningar kan du skapa dem mönster i hjärnan där självmedkänslan ska finnas. 

Självmedkänsla utvecklas normalt under barndomen i en sund och näringsrik miljö från omvårdnadspersonen. 

Om den näringen uteblev, kommer det istället uppstå ett ”hål” där dem neurobanor skulle ha utvecklats som skapar självmedkänsla. 

Den inre kritikern

Såret det innebär att inte få rätt näringsfull miljö under uppväxten, gör att barnet skaffar sig en ”inre kritiker”, ett virus med en inre mobbare som trycker ner, förminskar, kritiserar och dränerar dig på energi. 

En inneboende känsla av att aldrig vara tillräckligt bra eller duga som du är. Kanske med en djupt rotad skam över dina tillkortakommanden och brister.

Denna ”inre kritiker” fungerar som ett virus och kommer att motarbeta dina försök och försvåra för dig, att skaffa dig det du behöver,  för att utveckla din självmedkänsla. 

Din egen ”inre förälder” ska ge dig villkorslös kärlek, omvårdnad, tålamod och förståelse. 

Ansvarsfullt och med sunda gränssättningar, uppmuntra dig att göra det du ”måste” för att inte fungera självdestruktivt. Stötta dig att prioritera sunda vanor framför ovanor.

Din inre coach eller ”snällis”

Du måste omprogrammera din ”inre kritiker”, göra om den till en inre coach eller ”inre snällis”, som stöttar uppmuntrar, peppar och överbrygger dina misslyckade försök och dina tillkortakommanden.  

Du måste skapa en inre coach som kan lyfta dig, stärka dig att försöka på nytt, dem gånger du misslyckas och stötta dig i att inte ge upp. Att utveckla din grit (motivation & ”jävlar anamma”).

Använd tålamod, kärlek, empati och sen ännu mer kärlek. 

Ingen har någonsin vuxit eller blivit stärkt av att bli ”hackad på”. 

Hitta ditt inre barn

Tänk på dig själv som det lilla, oskyldiga barn, du en gång var. 

Ge dig själv ALLT det där du hade behövt, men aldrig fick!

Använd din nyfikenhet och fantasi. Leta efter vad det var som saknats, för att kunna ge dig själv just det.

Du är inte längre ett oskyldigt värnlöst barn. Nu är du vuxen och ansvarar för att ge dig själv det du behöver för att kunna skapa ett meningsfullt och värdigt liv. 

Varje gång förlusten gör sig påmind, kan det väcka svåra känslor som ger ångest och sorg. Arketypen kan triggas inom dig, vilken tenderar ta över beteendet i en flashback.

Precis som växtvärk, kommer du behöva vara beredd på att det är en smärtsam process. 

När något går sönder, kan det i själva verket vara början på något nytt….

Försök att stålsätta dig mot den inre trotsiga och självdestruktiva tonåringen som kanske kommer att väckas till liv. Den som vill revoltera mot våldet du en gång blivit utsatt för.

Möt ditt inre motstånd med tålamod, empati, förståelse och kärlek.

Det gör ont att växa. Det smärtar att bli påmind om det man saknar. 

Att stretchas värker, ställ in dig på att konfrontera dina egna frustrationer och möt smärtan, ansikte mot ansikte.

Du kan behöva träna på att känna rädslorna när dem dyker upp. Försök att öva på att sitta med känslorna tills dem bleknar och sakta blir upplösta. Nyckeln hittar du i ljuset från kärleken som självmedkänslan besitter.

Läk din hjärtesorg (Bildkälla)
Några teorier bakom varför man tenderar välja fel partner när man bär på trauma & råd hur man ska lösa den konflikten. Hjärtesorg & Trauma.

Fler inlägg på bloggen i ämnet:

Traumateorins Toleransfönster

Tredje delen av Traumaskolan behandlar Toleransfönstret. När ett barn befinner sig inom Traumateorins Toleransfönster (grönt område i filmen & gult område på bilden), kan hjärnans nätverk av neuroner växa och gro som det ska. Det ger barnet ett normalt beteendemönster och förmåga till resilience (resistens till motgångar i livet & stresstolerans).

Är barnet utsatt för skadlig stress (ACE – skadliga barndomshändelser) skadas barnets utveckling, vilket på sikt påverkar både livslängden och förutsättningarna för att skapa ett tillfredställande liv, negativt. Ju högre poäng på ACE-skalan, ju sämre förutsättningar får barnet genom livet.

I värsta fall leder det till vår tids största folkhälsosjukdomar och för tidig död, varför det är extremt viktigt att behandla trauma (komplext trauma, CPTSD, utvecklingstrauma).

 

I filmen förklaras Toleransfönstrets tre delar på Norska, men jag har lagt in Svensk text.
Bilden visar hur Amygdala kidnappas vid för stort stresspåslag, vilket skapar trasiga, splittrade minnesbilder, vilka lagras i kroppens nervsystem. Det är den här kidnappningen som förhindrar återhämtning inom Toleransfönstret och resilience (som det kallas på engelska).

Resilience – återhämtning sker i toleransfönstret

I filmen nedan förklarar Ulf Sandström, hur stressbägaren fungerar. Stressbägaren måste alltid tömmas ordentligt. Annars förmår man inte att stanna i sitt Toleransfönster.

🖼 Så här märker du om du är utanför ditt Toleransfönster 🖼; I Toleransfönstret kan du tänka och känna samtidigt. Utanför Toleransfönstret är kontakten till hjärnan urkopplad.

Så gör du Toleransfönstret större

Med rätt övningar går det att stretcha Toleransfönstret och bearbeta traumaproblematiken. Tack vare den senaste forskningen inom neurovetenskapen, vet man idag ”hur” detta ska göras. Hjärnan är både plastisk & föränderlig.

”Rätt sätt” innebär en ”bottom-up” approach / nerifrån & upp. Om man inte går i rätt ordning, blildas inga nya nervbanor, utan man upprepar bara det gamla inlärda beteendet, som sker utanför Toleransfönstret.

Läkning sker nerifrån och upp.
1️⃣ Första steget är trygghet och avslappning av nervsystemet, hitta in i Toleransfönstret!🖼.
2️⃣ Andra steget är känslohjärnan & att stretcha Toleransfönstret.
3️⃣ Tredje och sista steget inkluderar intellektet. När du kan sätta ord på det du upplever är du i Toleransfönstret och du har tillgång till intellektet.

Man börjar längst ner med att lugna det övertriggade nervsystemet. Begreppet ”bottom-up”, härleds från hur hjärnan har utvecklats genom evulotionen.

Bucket of resilience / Stressbägaren

Hjärnans tre våningar

Man indelar hjärnan i tre våningar, där nervsystemet och kroppen är längst ner, därefter kommer det Limbiska systemet / känslohjärnan (🦎 reptilhjärnan 🦎) och överst sitter vårt intellekt och den ”tänkande” hjärnan eller kognitionen. Intellektet representerar det vi själva kan styra över genom vårt medvetande och via tankar.

Läkning kan endast ske inom Toleransfönstret där vi känner oss trygga och lugna.

Det här förklarar också varför det inte går att överkomma trauma genom att bara prata igenom det som hänt. Det går inte att öppna Toleransfönstret genom samtalsterapi. Först måste man läka det splittrade traumaminnet. Om man pratar om traumat, riskerar man flyga ut ur Toleransfönstret utan att ha skapat nya nätverk av neuroner. Det är dem här nätverken som är själva läkningen. Vi kan skapa nya nätverk av neuroner genom att göra något nytt.

Det finns två olika kategorier av symtom på att vara utanför 🖼 Toleransfönstret 🖼 . Antingen kan du vara i ett överstimulerat (Hyper) tillstånd eller i ett understimulerat (hypo). Läkning av trauma kan bara ske i Toleransfönstret, när du känner dig lugn och trygg.

Hjärnans tre våningar, måste ha hjälp & stöd att integreras, för att dem splittrade minnesbilderna ska kunna pusslas i hop. Först därefter har man redskap för att lägga jobbiga saker bakom sig och ”glömma”.

Så länge den här processen inte fullbordas, kommer traumat göra sig påmint via sk ”flashbacks”, – påträngande, pockande tankar & ångest. En oförmåga att styra sitt beteende under för stort stresspåslag.

När du har för stort stresspåslag kan du hamna i stressresponsen; stänga ner helt (frysa/foga), eller hamna i flykt/kamp.
Stressresponsen fyra försvarsstrategier – fäkta, fly, frysa eller foga… Detta är ett uråldrigt överlevnadssystem som inte är anpassat för vårt moderna stressade samhälle. Vi blir stressade utan att vi kan styra våra överlevnadsmekanismer, eftersom dem inte styrs av vårt intellekt. Traumaläkning innebär att lära om. Att inse när systemet är påslaget och hitta själva avstägningsknappen.

Flashbacks

Det som får dig flyga ut ur ditt Toleransfönster, kallas för ”flashbacks”. Här får du en handlingsplan för hur du ska göra när du hamnar i en Flashback:


ADHD information och Stress & Trauma – Tips, ideér, inspiration