Etikettarkiv: ACEtest

Gör ditt ACEtest här

Ett ACEtest mäter antalet återkommande stressfyllda erfarenheter under barndomen, vilka är riskfaktorer för att utveckla Komplext Trauma. Felittis ACE studie 1998, kom fram till att de som skattade högt på frågor (ACEtest) som rörde svåra upplevelser under barndomen, hade högre risk att drabbas av folkhälsosjukdomar och för tidig död. De led även i större utsträckning av sjuklig övervikt. ACEtest (Adverse Childhood Experience) ställer frågor om stressfyllda erfarenheter från barndomen och frågorna har någorlunda  översatts till Svenska i följande test:

(Källa: LYLES hämtad från; http://www.barnafrid.se)

Det Engelska originalet finns fritt att tillgå på nätet. Här har jag sammanställt några länkar:

Interaktivt ACEtest (summan räknas ut automatiskt): ACE_1

Samma version fast Utskriftvänligt ACEtest: ACE_2

ACEtest från ACE studien (pdf) : ACE_3 

Webb versionen av ACEtest ovan: ACE_4

Webbtest med infotext om ACE: ACE_5

Självsummerande webbtest ACEtest: ACE_6

ACEtest – Höga poäng ökar sannolikheten för komplext trauma

Personer som lider av komplext trauma, kan inte själva rå för det. Man är inte ”sjuk” för att man bär på ett trauma, men man har betydligt högre risk att ådra sig folkhälsosjukdomar,  ju fler poäng man skattar på ett ACEtest. Olika människor drabbas olika hårt av liknande händelser. Varför det är den egna upplevelsen, som står i centrum. Personen kan aldrig själv påverka, om upplevelserna kommer manifesteras till ett trauma eller inte. Med andra ord, svåra händelser behöver inte resultera i ett komplext trauma. Det är bara tiden som kan avgöra om så är fallet. Man vet att det finns skyddande omständigheter och att det finns försvårande omständigheter, för att utveckla komplext trauma. ACE-test ger som högst 10 poäng. Lyssna på traumaspecialisten Johanna Brynielsson när hon förklarar ”Därför spelar antalet trauman i livet roll”.

Stressresponsen – kroppens ”reservgenerator”

Problemet är att symtomen lätt kan misstolkas som mindre allvarliga, eller leda till feldiagnostiseringar inom sjukvården. Man kan t ex. inte bota ett trauma med en Gastric By Pas operation (överviktsoperation). Traumat sätter sig i kroppens nervsystem och bidrar till underutvecklade funktioner i hjärnan. Funktioner som behövs för att hantera och lugna ner hjärnans Alarmsystem (aktiveras vid hot eller fara) för att inte Stressresponsen ska gå  igång i onödan. Personer med komplext trauma är känsligare för vissa former av stresspåslag som påminner om tidigare stressande livshändelser från barndomen. Varpå Stressresponsen aktiveras i situationer som indirekt saknar ett reellt ”hot” (i ”nutid”). Det räcker med att någonting påminner om tidigare trauma. Stressresponsen är en slags reservgenerator som får kroppen att förbruka sina reservlager. Efter att ha aktiverats behöver man extra lång tid för återhämtning, om inte kroppen ska ta stryk.

”Traumat fungerar som ett fiskespö, som med sin krok fiskar fram gamla traumatiserande händelser och förstärker nyare situationer med gamla ”minnesbilder” från traumat. 

Fiskekrokar med gamla minnesbilder

Det innebär att en vuxen person upplever vissa händelser som mer stressande än icke traumatiserande personer. När så sker, förstärks situationen i nutid, för den traumatiserade personen, genom att det dolda traumat ”blir väckt till liv”. Tidigare negativa upplevelser (lagrade som splittrade / osammanhängande minnesbilder) har lagrats i Amygdala från barndomen. Något omgivningen varken vet eller ”ser”. Det här blir  i sin tur svårt för omgivningen att relatera till. Omgivningen ”ser” ju inte det gamla traumat och upplever att personen överreagerar eller reagerar märkligt. Omgivningen ”ser” ju bara det som hänt ”här och nu”.

Det dolda traumat

En annan försvårande omständighet är att traumat kan innehålla sk. omedvetna upplevelser. Upplevelser som ligger utanför det egna medvetandet.  Trauman är relaterade till situationer där barnet blivit överväldigad och tröstlöst och där omgivningen inte uppmärksammat detta (neglekt) eller varit oförmögna att lugna och trösta barnet (otillräcklig föräldrarförmåga). Barnet kan ha utvecklat styrkor för att dölja sina reaktioner, beroende på hurtillåtande” eller ”känslig” omgivningen har varit. Ett barn som fått negativ respons på sina reaktioner, kommer försöka förtrycka eller anpassa sina reaktioner, för att vara omgivningen till lags.

De fyra F:en i försvarssystemet

Vi reagerar alla olika på stress, beroende på faran, -hotets karaktär. Om en björn anfaller oss, gör vi bäst i att ”spela död” (frysa). Om vi blir jagade, gör vi bäst att fly och är det en fara vi kan övermanna, försvarar vi oss bäst med att slåss (fäkta). Blir vi känslomässigt förnedrade, mobbade, förtryckta eller uthängda, tenderar vi att ”lossas som det regnar” / spelar oberörda (foga). På engelska kallas dessa försvarsmekanismer för Fight, Flight, Freze or Fawn. Fly Fäkta Frysa( till is) eller Foga (anpassa oss, vara till lags). Hur vi reagerar styr vi dock inte över, eftersom reaktionerna är instinkter, lagrade i vår reptilhjärna. När vi reagerar via instinkter är vårt förnuft bortkopplat. Vi har alltså inte längre tillgång till vårt intellekt. Vårt beteende blir primitivt – styrt via instinkter.

DNA överför information till nästa generation

Tack vare att trauma påverkar vår epigenitik, och kan förändra vårt DNA, så ärver vår avkomma, via instinkterna, en förhöjd känslighet för det som utlöst Stressresponsen, hos förfäderna. På så vis lyckades stenåldersmänniskan överleva dödliga faror, trots oförmåga att verbalt varna sin efterkomma. Det ligger alltså i våra instinkter att vara extra försiktiga och vaksamma mot potentiellt dödliga faror så som, ormar, spindlar, giftiga (röda) bär, och växter. Våra instinkter varnar oss för fara via hjärnans Alarmsystem.

Trauma leder till outvecklat regleringssystem

När vårt Alarmsystem larmats för ofta och frekvent och aktiverat Stressresponsen, utan att vi hunnit återhämta oss, bidrar det till en utmattning av systemet och vi får en ökad stresskänslighet. Detta är vad som sker med barn som utsätts för för stora stresspåslag under sin uppväxt. Det fokus som barnet hade behövt till att utveckla hjärnan gick istället åt till Stressresponsen.

Barnets hjärna är under ständig utveckling och den egna inre lugnande och självreglerande förmågan outvecklad. Om barnets föräldrar och omgivning inte förmår skydda och lugna barnets känsliga och outvecklade Alarmsystem från att aktivera Stressresponsen. Påverkar detta hjärnans utveckling negativt. Barnets regleringssystem riskeras hämmas i utvecklingen.  Barnet har då fått bestående ”skador” och blivit traumatiserat. Det innebär att det inre Alarmsystemet lättare kommer gå igång och starta Stressresponsen. Det här kommer visa sig i situationer där (den vuxna) personen annars hade kunnat bemästra och förhindrat aktivering av Stressresponsen, genom självregleringen (om regleringssystemet fått utvecklats normalt).

Föräldrarskapet

Dem flesta är nog medvetna om att barn är sårbara. Att föräldrar omedvetet traumatiserar sina barn, pga egna obearbetna trauman i bagaget, är tyvärr vanligt. Det bästa vi kan göra för att försöka undvika att trauman upprepar sig i generationer, är att bearbeta  egna problem innan man skaffar barn. Att man är ödmjuk inför sina egna fel och brister och försöker vara lyhörd på om man behöver förändra något i sitt eget beteende. Det finns inga perfekta föräldrar. Det är tyvärr dem som tror de är felfria, som skadar sina barn mest. Förnekelse är ett av våra vanligaste och starkaste försvar. Det är först när vi kan se på våra fel och misstag med ödmjukhet som vi har störst chans att rätta oss för att förhindra att skada våra egna barn.

Viktigt att veta om god föräldrarförmåga

Amerikas svar på Bowlby (anknytningsteorins fader) heter Allan Shore, i den här artikeln tar han upp viktiga aspekter för en god föräldrarförmåga. Så som t ex. skam. Skam i små portioner är viktig för barnets socialiseringsprocesser, för att utvecklas som de ska. Förmågan att känna sig förlägen och generad kommer först runt 14-månaders ålder. När mammans ”nej” får barnet att förläget böja ner huvudet, med en påtaglig ledsamhet.

Skam i uppfostran

I följande situation växlar barnet från upphetsning till att backa och slutligen återgå till upphetsning;  Barnet har kladdat på väggen, och visar stolt  upp sitt mästerverk när mamman säger ifrån, barnet ryggar förläget, slutligen leder situationen till att de gemensamt tvättar bort misstaget på väggen. Resultatet av en sådan här episod är att hjärnan får sig ett rejält träningspass. Här tränas olika delar av hjärnan i att samverka, vilket stärker hjärnans system. Det resulterar i en positiv utveckling av Frontalloben och Limbiska systemet (känslocentrum). När integrering av dessa system sker utvecklas Självregleringssystemet, med förmågan till resiliency och återhämtningsförmåga.

Negativ skam

Produktiv skam är förenat med en snabb återhämtning. Förlängd skam leder istället till att barnet lär sig stänga ner eller i värsta fall utveckla en överkänslighet och kanske till och med våldsbenägenhet.  Fundera på en situation som lett till att du känt en överväldigande skam och genans. När en sådan situation pågått för länge, utan lättnad, tenderar du då inte vilja fly eller bara försvinna?

Ditt eget beteende präglar barnet

Den viktigaste faktorn för en stimulerande emotionell och intellektuell tillväxt hos ditt barn är ditt eget beteende. Vad du gör – det du inte gör, hur du uppmuntrar och hur du visar känslor. Om barnets hjärna liknas vid en ”hårdvara” är det du som förälder som står för ”mjukvaran”. När du förstår ”hårdvaran” kommer du lättare kunna anpassa ”mjukvaran” (ditt beteende) för att främja barnets välbefinnande.

Föräldrar med en egen otrygg anknytning i bagaget, kan behöva extra mycket stöd och hjälp för att inte automatiskt och omedvetet föra över detta på sina barn (Läs mer om anknytning)

Symtom på otrygg anknytning:
  • Nedsatt affektreglering ( svårt att reglera sina egna känslor)
  • Otrygga och dysfunktionella relationer
  • Frånvaro av nära vänner
  • Frånvaro av intima kärleksrelationer
  • Svart/vitt förhållningssätt i vissa relationer
  • Idealisering av föräldrarna (antingen onda / goda)
  • En egen historia med föräldrar som brustit i sin föräldrarförmåga (praktiskt, känslomässigt eller materialistiskt)
Trygg miljö präglar barnet för livet

Det är barnets första två år som är extra kritiska. Eftersom det är då barnets mentala grund läggs för hur han eller hon kommer agera genom livet. Bara under barnets fösta år växer hjärnan från 400g till 1000g. En viss del av utveckligen är given genom genetiska faktorer medan den hur hjärnan kommer utvecklas till största delen kommer vara beroende av den känslomässiga interaktionen, där du är en viktig del. Människans hjärna utvecklar 70% av sin DNA efter födseln. Den här utvecklingsprocessen är direkt kopplad till en tidig berikande miljö och dess sociala erfarenheter.

Den goda föräldrarförmågan

Framgångsrik uppfostran handlar inte bara om intuition, instinkt och göra det sin egen mamma alltid gjort. Det handlar inte heller om att pusha sitt barn i alfabetsträningen, multiplikationstabellen, eller idrott. Genom att se barnet för den hon är, som en egen individ, med egna tankar, känslor och kognitiv förmåga, kan vi maximera och stimulera relationen till det nyfödda barnet.