Etikettarkiv: Anknytning

Missbruk och trauma

En av mina största förebilder är Gabor Maté, specialistläkare inom missbruk & trauma. Nedan förklarar han vad ett missbruk är. Han menar att man inte ska fråga sig varför missbruket, utan vad smärtan kommer från. Missbruket är smärtlindringen.

När jag var liten, växte jag upp mitt i en alienering (PAS – Parental Alienation Syndrome) mellan min pappa och min alkoholiserade mor. En för barnet giftig miljö, där dem vuxna personerna hänsynslöst smutskastade varandra inför mig, det oskyldiga barnet. Min pappa sa alltid att alla har ett val, att man själv väljer om man vill bli missbrukare eller ej. 

-Hur kan man ”välja” att bli missbrukare, att utsätta sina barn för vanvård, funderade jag. Naturligtvis blev den här frågan en viktig pusselbit för mig att lösa. Genom åren har jag besökt ACA och Ersta Vändpunkten – vuxna barn till alkoholister och andra dysfunktionella relationer, samt varit med och startat upp en självhjälpsgrupp i  12-stegsprogrammet för anhöriga. Jag har nyfiket studerat både mig själv och andra, för att försöka förstå. Jag har till och med varit ihop med en missbrukare, något jag naturligtvis starkt avråder ifrån 😉

Skammen får fäste i trauma

Åter till min barndom.  Jag, det ”osynliga” barnet, sattes på ett specialdagis och sedmera på BUP. Inom mig växte indignationen, varför var jag tvungen att gå där? Det var ju de vuxna som hade problem! Oförmögen att förstå, hur den giftiga skammen sakta fick fäste och lismande kröp sig på mig, med sin dolda agenda att sudda ut alla tänkbara ledtrådar. Den lade ut sin ödestigna dimridå, och försvårade möjligheten att förstå hur allting hängde samman.

Kati Falk, leg psykolog. Spec. psykotraumatologi. Odla ditt mod genom att bejaka din sårbarhet. Lär dig skillnaden mellan att känna hälsosam skam och uppleva en skamattack / giftig skam. En skamattack är en känslomässig flashback, vilken är sprungen ur ett trauma. Den gör oss oförmögna att hantera motgångar i livet. Den får oss att stänga ner känslor. Den får oss att FLY istället för att VÅGA möta motgångar i livet. En stor bov bakom missbruksproblematiken.

Man brukar säga, att våra värsta fienden blir våra bästa läromästare. Det gäller även mig. Hade det inte varit för min pappas hänsynslösa ord om min mamma, så hade jag nog inte skaffat mig de trauma-kunskaper som jag besitter idag. På gott och ont.

Peg Streep

Den inre kritikern

Pete Walker beskriver här hur den inre kritikern uppstår genom trauma:

Lär dig tysta din inre kritiker vid komplext trauma –

Om föräldrar inte förser barnet med en trygg anknytning, och brister i positiv feedback, kommer barnet uppleva rädsla och ångest. Barnet känner sig då känslomässigt övergiven och uppväxten präglas av fara. Detta tenderar programmera barnets överjag (inre kritiker) med perfektionism. Överjaget präglas av föräldrarnas ”regler”, i egenskap att vinna deras acceptans. (Barnet försöker i sin överlevnadsdesperation, göra allt för att vara till lags för att inte bli övergiven). Den ”inre kritikern” är ett överjag som blivit felprogrammerat. När perfektionismen som strategi, misslyckas med att vinna föräldrarnas gunst, blir den inre rösten istället fientlig och dräpande. Det leder i sin tur till att barnet utvecklar ett överjag som fostrar självhat, självförakt och leder till att barnet överger sig självt. Överjaget klandrar barnet för föräldrarnas avvisande. Oförmöget att förstå att orsaken ligger i föräldrarnas tillkortakommanden.

Traumat sätter sig i nervsystemet

Det traumatiserade barnets ANS (nervsystem) utvecklar en hypersenibillitet (ökad känslighet) mot att uppmärksamma hot (Förminskat toleransfönster). En fixering för hot, genom att ha blivit exponerad för livsfara (För barnet är det livsfarligt att känslomässigt överges av föräldrarna, eftersom vi är beroende av närhet för att överleva). I strävan att förutse, förebygga och undvika fara, kommer detta prägla barnets approach (bemötande) mot omvärlden. Hypersensibilliteten kommer styra uppmärksamheten att ständigt vara på sin vakt, för att skanna av människor i dess omgivning. Den kommer även styra uppmärksamheten mot framtiden, och dess potentiella faror i sociala sammanhang. Hypersenibilliteten tenderar främja prestationsångest på varje nivå av barnets självuttryck (fritt översatt från Pete Walker).

Carl Petter Wirsén

Så botas den ”inre kritikern”

-Byt ut den ”inre kritikern” mot en ”inre snällis”

-Skaffa dig självmedkänsla

-Lär dig förstå dina känslor (och behov) – EQ

-Lär dig bemästra känslomässiga flashbacks

-Lär dig mental hygien (sunda tankevanor)

-Lär dig skillnaden mellan skam & skuld & giftig skam / skamattack

Du är varken dina prestationer eller dina misslyckanden. Du duger precis som du är! Börja förändra din ”inre kritiker” idag! Börja praktisera självmedkänsla. Livet väntar ❤️ Brené Browns forskning, visar att det är din operfektionism (sårbarhet) som gör dig älskvärd. – Ingen är perfekt!

Missbrukets skador i hjärnan

VTA centret i hjärnan förstörs vid missbruk och nedan förklaras hur skadan ligger bakom depression och återfall.

Det tar minst två år för VTA centret att återhämta sig, varför detta är den mest kritiska perioden för ett återfall. Ett återfall är mer regel än undantag. Varför det bästa förhållningssättet är att se återfall som en nödvändig del av tillfrisknandet; -att överkomma återfallet och lära sig vad det var som gjorde att man trillade dit.

Förebygg återfall

Genom att gå igenom förändringscirkeln och upprätta en återfallsplan, har man skapat goda förutsättningar för att förhindra återfall. 

Förändringscirkelns stadier:

1. Förstadiet – insikt (Jag har ett problem att ta hand om).

2. Förhandlingsstadiet – för- / nackdelar med en förändring (2v- flera år) 

3. Förberedelsestadiet – tar beslut att skrida till handling ( 2h – 3mån/6mån)

4. Planeringsstadiet – Upprätta återfallsplan & genomförandeplan (1d-6mån)

5. Upprätthållande – av förändring (risk för återfall) (6mån – livslångt)

6. Målgång – Jag har lyckats upprätthålla förändringen minst 5 år utan återfall. (5år- )

Återfall är mer regel än undantag vid ett missbruk. Så fort det uppstår ett stresspåslag i livet, tenderar vi återfalla in i gamla invanda mönster. Vilket för missbrukaren blir ett återfall in i missbruksbeteendet.

Förändringscirkeln
Skapa nya vanor

Hjärnan är präglad för att skapa nätverk av neuroner som genererar ett upprepande beteende. Våra vanor består av neuroner som är sammanlänkade till nätverk i hjärnan.

”Neurons that Fire together wire together”  -Donald Hebb

För att bygga upp nya vanor, måste vi skapa nya nätverk av neuroner i hjärnan, och medvetet välja den nya vanan framför den gamla. Tidigare nätverk försvinner aldrig. Har du t ex. en gång lärt dig cykla, kan du inte sudda ut den kunskapen. Samma sak gäller för alla typer av vanor som du lägger dig till med. Därför är det viktigt att vara försiktig med, vilka vanor man anammar. När vanan innehåller en beroendeframkallande substans, ger den en ”kick” i hjärnans belöningscenter. Ju större kick, ju svårare abstinens och ökad risk för återfall. Det som skiljer en ovana från ett missbruk, är just mängden Dopaminfrisättning som sker i hjärnans belöningscenter. Narkotikaklassade droger ger större kick i hjärnans belöningscenter, än vad ett missbruksbeteende utan beroendeframkallande substanser gör. 

Bildkälla
Min mammas trauma

Mamma växte upp i en liten tvåa, på Ynglingagatan i Stockholm. Där bodde hon med sin mamma, pappa och syster. Mamma berättade att hon hade legat bredvid sin mamma i sängen, medans hennes pappa våldtog hennes mor. Morfar var alkoholiserad och slog mamma när han var onykter. Mamma började dricka tidigt och fly hemmet och misshandeln från sin egen far. Redan som 16-åring blev hon gravid, och hade då även lagt grunden för sin egen alkoholism. Jag minns hur hon för sig själv, rättfärdigade sitt eget svek mot oss barn, genom att uttrycka att hon inte hade utsatt oss för fysisk misshandel, så som hennes far hade gjort mot henne. Den psykiska misshandeln hennes eget missbruk resulterade i gentemot oss, förträngde hon antagligen för sig själv. Idag tänker jag på min döda mamma med medkänsla. Vilken otrolig skam och psykisk smärta hon måste ha burit på, som kunde utsätta sina egna barn för den neglekt ett missbruk medför. 

 Bildkälla
Vad är ett trauma, med Gabor Maté

Det är viktigt att skilja mellan det vi råkat ut för, och vad som är traumat inom oss. Vi måste komma till insikt, för att hitta vägen mot läkning!

Gabor Maté om missbruk som smärtlindring

Vi missbrukar inte bara substanser, även beteenden kan missbrukas. Missbruk är ett flyktbeteende. Vi flyr från verkligheten, från att vara här och nu. Från möjligheten att möta och bearbeta smärta. Beteendet ger negativa konsekvenser och separerar oss från vår omgivning. När vi inte är i kontakt med vårt känsloliv kan vi inte heller upprätta nära relationer (Underbart Instagramkonto att följa).  Andra vanliga missbruksbeteenden är; träningsnarkomani, arbetsnarkomani, shopohollic, nätdejting, relationsmissbruk, matmissbruk, spelmissbruk, sexmissbruk, perfektionism. Det är vanligt att man ersätter ett missbruk med ett annat om man inte går till botten med den bakomliggande problematiken med att möta sina känslor. Dissociation är en överlevnadsstrategi att fly från en traumatisk händelse. Att dissociera innebär att man omedvetet lämnar sina sinnen, sin kropp, sitt medvetande i stunden. Dagdrömmeri och prokrastinering kan vara en form av dissociation. Som sjuksköterska har jag mött svårare former av dissociation, där personen förlorat kroppsfunktioner. Det är viktigt att förstå, att detta inte sker i det medvetna. Det är inte manipulerande utan helt utanför personens verklighetsuppfattning.

Behandling av missbruk och skamproblematik

Trauma och missbruksproblematik behandlas parallellt i terapin. Det är viktigt att personen befinner sig inom toleransfönstret (där möjliggörs självreglering). Det är bara där hen förmår att stå kvar i sina känsloreaktioner, utan att fly;  kognitivt, beteendemässigt eller emotionell. Nordanger menar att försummelse i barndomen och trauma är oskiljaktiga. Problemet blir svårigheter med självreglering. Vidare föreslår forskning att behandlaren undviker ett konfrontativt skambeläggande av den som behandlas (Läs mer om skammens betydelse vid missbruk). Här kan du följa Beroendepodden. 

Olika typer av missbruk

 

Fakta om Alienering: Komplikationer vid PASPAS (parental alienation syndrome), PAS Checklista. PAS & DSM-5CAPRD (child affected by parental relationship distress, i DSM-5).

Webbkurser

The Science of Happiness, lär dig vad som skänker ett meningsfullt liv

Självmedkänsla

Självkänsla & Självförtroende

Tysta din inre kritiker, behandling av CPTSD med Richard Grannon

📚Boktips

Mentaliseringsboken, Per Wallroth

Complex PTSD: From Surviving to Thriving, Pete Walker.

In the realm of hungry ghosts, Gabor Maté.

Bildkälla
Internationellt pågår just nu en kampanj med att öka medvetandet om trauma och ACE (Adverce Childhood Experience). Bildkälla

Gör ditt ACEtest här

Ett ACEtest mäter antalet återkommande stressfyllda erfarenheter under barndomen, vilka är riskfaktorer för att utveckla Komplext Trauma. Felittis ACE studie 1998, kom fram till att de som skattade högt på frågor (ACEtest) som rörde svåra upplevelser under barndomen, hade högre risk att drabbas av folkhälsosjukdomar och för tidig död. De led även i större utsträckning av sjuklig övervikt. ACEtest (Adverse Childhood Experience) ställer frågor om stressfyllda erfarenheter från barndomen och frågorna har någorlunda  översatts till Svenska i följande test:

(Källa: LYLES hämtad från; http://www.barnafrid.se)

Det Engelska originalet finns fritt att tillgå på nätet. Här har jag sammanställt några länkar:

Interaktivt ACEtest (summan räknas ut automatiskt): ACE_1

Samma version fast Utskriftvänligt ACEtest: ACE_2

ACEtest från ACE studien (pdf) : ACE_3 

Webb versionen av ACEtest ovan: ACE_4

Webbtest med infotext om ACE: ACE_5

Självsummerande webbtest ACEtest: ACE_6

ACEtest – Höga poäng ökar sannolikheten för komplext trauma

Personer som lider av komplext trauma, kan inte själva rå för det. Man är inte ”sjuk” för att man bär på ett trauma, men man har betydligt högre risk att ådra sig folkhälsosjukdomar,  ju fler poäng man skattar på ett ACEtest. Olika människor drabbas olika hårt av liknande händelser. Varför det är den egna upplevelsen, som står i centrum. Personen kan aldrig själv påverka, om upplevelserna kommer manifesteras till ett trauma eller inte. Med andra ord, svåra händelser behöver inte resultera i ett komplext trauma. Det är bara tiden som kan avgöra om så är fallet. Man vet att det finns skyddande omständigheter och att det finns försvårande omständigheter, för att utveckla komplext trauma. ACE-test ger som högst 10 poäng. Lyssna på traumaspecialisten Johanna Brynielsson när hon förklarar ”Därför spelar antalet trauman i livet roll”.

Stressresponsen – kroppens ”reservgenerator”

Problemet är att symtomen lätt kan misstolkas som mindre allvarliga, eller leda till feldiagnostiseringar inom sjukvården. Man kan t ex. inte bota ett trauma med en Gastric By Pas operation (överviktsoperation). Traumat sätter sig i kroppens nervsystem och bidrar till underutvecklade funktioner i hjärnan. Funktioner som behövs för att hantera och lugna ner hjärnans Alarmsystem (aktiveras vid hot eller fara) för att inte Stressresponsen ska gå  igång i onödan. Personer med komplext trauma är känsligare för vissa former av stresspåslag som påminner om tidigare stressande livshändelser från barndomen. Varpå Stressresponsen aktiveras i situationer som indirekt saknar ett reellt ”hot” (i ”nutid”). Det räcker med att någonting påminner om tidigare trauma. Stressresponsen är en slags reservgenerator som får kroppen att förbruka sina reservlager. Efter att ha aktiverats behöver man extra lång tid för återhämtning, om inte kroppen ska ta stryk.

”Traumat fungerar som ett fiskespö, som med sin krok fiskar fram gamla traumatiserande händelser och förstärker nyare situationer med gamla ”minnesbilder” från traumat. 

Fiskekrokar med gamla minnesbilder

Det innebär att en vuxen person upplever vissa händelser som mer stressande än icke traumatiserande personer. När så sker, förstärks situationen i nutid, för den traumatiserade personen, genom att det dolda traumat ”blir väckt till liv”. Tidigare negativa upplevelser (lagrade som splittrade / osammanhängande minnesbilder) har lagrats i Amygdala från barndomen. Något omgivningen varken vet eller ”ser”. Det här blir  i sin tur svårt för omgivningen att relatera till. Omgivningen ”ser” ju inte det gamla traumat och upplever att personen överreagerar eller reagerar märkligt. Omgivningen ”ser” ju bara det som hänt ”här och nu”.

Det dolda traumat

En annan försvårande omständighet är att traumat kan innehålla sk. omedvetna upplevelser. Upplevelser som ligger utanför det egna medvetandet.  Trauman är relaterade till situationer där barnet blivit överväldigad och tröstlöst och där omgivningen inte uppmärksammat detta (neglekt) eller varit oförmögna att lugna och trösta barnet (otillräcklig föräldrarförmåga). Barnet kan ha utvecklat styrkor för att dölja sina reaktioner, beroende på hurtillåtande” eller ”känslig” omgivningen har varit. Ett barn som fått negativ respons på sina reaktioner, kommer försöka förtrycka eller anpassa sina reaktioner, för att vara omgivningen till lags.

De fyra F:en i försvarssystemet

Vi reagerar alla olika på stress, beroende på faran, -hotets karaktär. Om en björn anfaller oss, gör vi bäst i att ”spela död” (frysa). Om vi blir jagade, gör vi bäst att fly och är det en fara vi kan övermanna, försvarar vi oss bäst med att slåss (fäkta). Blir vi känslomässigt förnedrade, mobbade, förtryckta eller uthängda, tenderar vi att ”lossas som det regnar” / spelar oberörda (foga). På engelska kallas dessa försvarsmekanismer för Fight, Flight, Freze or Fawn. Fly Fäkta Frysa( till is) eller Foga (anpassa oss, vara till lags). Hur vi reagerar styr vi dock inte över, eftersom reaktionerna är instinkter, lagrade i vår reptilhjärna. När vi reagerar via instinkter är vårt förnuft bortkopplat. Vi har alltså inte längre tillgång till vårt intellekt. Vårt beteende blir primitivt – styrt via instinkter.

DNA överför information till nästa generation

Tack vare att trauma påverkar vår epigenitik, och kan förändra vårt DNA, så ärver vår avkomma, via instinkterna, en förhöjd känslighet för det som utlöst Stressresponsen, hos förfäderna. På så vis lyckades stenåldersmänniskan överleva dödliga faror, trots oförmåga att verbalt varna sin efterkomma. Det ligger alltså i våra instinkter att vara extra försiktiga och vaksamma mot potentiellt dödliga faror så som, ormar, spindlar, giftiga (röda) bär, och växter. Våra instinkter varnar oss för fara via hjärnans Alarmsystem.

Trauma leder till outvecklat regleringssystem

När vårt Alarmsystem larmats för ofta och frekvent och aktiverat Stressresponsen, utan att vi hunnit återhämta oss, bidrar det till en utmattning av systemet och vi får en ökad stresskänslighet. Detta är vad som sker med barn som utsätts för för stora stresspåslag under sin uppväxt. Det fokus som barnet hade behövt till att utveckla hjärnan gick istället åt till Stressresponsen.

Barnets hjärna är under ständig utveckling och den egna inre lugnande och självreglerande förmågan outvecklad. Om barnets föräldrar och omgivning inte förmår skydda och lugna barnets känsliga och outvecklade Alarmsystem från att aktivera Stressresponsen. Påverkar detta hjärnans utveckling negativt. Barnets regleringssystem riskeras hämmas i utvecklingen.  Barnet har då fått bestående ”skador” och blivit traumatiserat. Det innebär att det inre Alarmsystemet lättare kommer gå igång och starta Stressresponsen. Det här kommer visa sig i situationer där (den vuxna) personen annars hade kunnat bemästra och förhindrat aktivering av Stressresponsen, genom självregleringen (om regleringssystemet fått utvecklats normalt).

Föräldrarskapet

Dem flesta är nog medvetna om att barn är sårbara. Att föräldrar omedvetet traumatiserar sina barn, pga egna obearbetna trauman i bagaget, är tyvärr vanligt. Det bästa vi kan göra för att försöka undvika att trauman upprepar sig i generationer, är att bearbeta  egna problem innan man skaffar barn. Att man är ödmjuk inför sina egna fel och brister och försöker vara lyhörd på om man behöver förändra något i sitt eget beteende. Det finns inga perfekta föräldrar. Det är tyvärr dem som tror de är felfria, som skadar sina barn mest. Förnekelse är ett av våra vanligaste och starkaste försvar. Det är först när vi kan se på våra fel och misstag med ödmjukhet som vi har störst chans att rätta oss för att förhindra att skada våra egna barn.

Viktigt att veta om god föräldrarförmåga

Amerikas svar på Bowlby (anknytningsteorins fader) heter Allan Shore, i den här artikeln tar han upp viktiga aspekter för en god föräldrarförmåga. Så som t ex. skam. Skam i små portioner är viktig för barnets socialiseringsprocesser, för att utvecklas som de ska. Förmågan att känna sig förlägen och generad kommer först runt 14-månaders ålder. När mammans ”nej” får barnet att förläget böja ner huvudet, med en påtaglig ledsamhet.

Skam i uppfostran

I följande situation växlar barnet från upphetsning till att backa och slutligen återgå till upphetsning;  Barnet har kladdat på väggen, och visar stolt  upp sitt mästerverk när mamman säger ifrån, barnet ryggar förläget, slutligen leder situationen till att de gemensamt tvättar bort misstaget på väggen. Resultatet av en sådan här episod är att hjärnan får sig ett rejält träningspass. Här tränas olika delar av hjärnan i att samverka, vilket stärker hjärnans system. Det resulterar i en positiv utveckling av Frontalloben och Limbiska systemet (känslocentrum). När integrering av dessa system sker utvecklas Självregleringssystemet, med förmågan till resiliency och återhämtningsförmåga.

Negativ skam

Produktiv skam är förenat med en snabb återhämtning. Förlängd skam leder istället till att barnet lär sig stänga ner eller i värsta fall utveckla en överkänslighet och kanske till och med våldsbenägenhet.  Fundera på en situation som lett till att du känt en överväldigande skam och genans. När en sådan situation pågått för länge, utan lättnad, tenderar du då inte vilja fly eller bara försvinna?

Ditt eget beteende präglar barnet

Den viktigaste faktorn för en stimulerande emotionell och intellektuell tillväxt hos ditt barn är ditt eget beteende. Vad du gör – det du inte gör, hur du uppmuntrar och hur du visar känslor. Om barnets hjärna liknas vid en ”hårdvara” är det du som förälder som står för ”mjukvaran”. När du förstår ”hårdvaran” kommer du lättare kunna anpassa ”mjukvaran” (ditt beteende) för att främja barnets välbefinnande.

Föräldrar med en egen otrygg anknytning i bagaget, kan behöva extra mycket stöd och hjälp för att inte automatiskt och omedvetet föra över detta på sina barn (Läs mer om anknytning)

Symtom på otrygg anknytning:
  • Nedsatt affektreglering ( svårt att reglera sina egna känslor)
  • Otrygga och dysfunktionella relationer
  • Frånvaro av nära vänner
  • Frånvaro av intima kärleksrelationer
  • Svart/vitt förhållningssätt i vissa relationer
  • Idealisering av föräldrarna (antingen onda / goda)
  • En egen historia med föräldrar som brustit i sin föräldrarförmåga (praktiskt, känslomässigt eller materialistiskt)
Trygg miljö präglar barnet för livet

Det är barnets första två år som är extra kritiska. Eftersom det är då barnets mentala grund läggs för hur han eller hon kommer agera genom livet. Bara under barnets fösta år växer hjärnan från 400g till 1000g. En viss del av utveckligen är given genom genetiska faktorer medan den hur hjärnan kommer utvecklas till största delen kommer vara beroende av den känslomässiga interaktionen, där du är en viktig del. Människans hjärna utvecklar 70% av sin DNA efter födseln. Den här utvecklingsprocessen är direkt kopplad till en tidig berikande miljö och dess sociala erfarenheter.

Den goda föräldrarförmågan

Framgångsrik uppfostran handlar inte bara om intuition, instinkt och göra det sin egen mamma alltid gjort. Det handlar inte heller om att pusha sitt barn i alfabetsträningen, multiplikationstabellen, eller idrott. Genom att se barnet för den hon är, som en egen individ, med egna tankar, känslor och kognitiv förmåga, kan vi maximera och stimulera relationen till det nyfödda barnet.