Etikettarkiv: Motgångar

Ensamhetsmärta och känslomässig första hjälpen

Hur sköter du om dina känslomässiga sår? Tar du lika bra hand om dem som dina fysiska?  Har du någon gång upplevt  ensamhetsmärta? Guy Winch är psykiatriker  och berättar i TedTalks om hur han själv drabbats av både ensamhetsmärta och ältande tankar, och hur dessa emotionella sår behöver vårdas i lika hög utsträckning som fysiska skador. Det är dags för ett holistisk perspektiv, där vi värderar vår mentala och kroppsliga hälsa lika högt. ( Steg för Livet )

Så påverkas vi av ensamhetsmärta

Ensamhet är lika farligt som rökning och förkortar livet med 14 %. Ensamheten gör något med vår hjärna, som gör att vårt perspektiv på omgivningen förändras. Det uppstår ett psykologiskt sår som varken går, eller bör ignoreras vilket ger ensamhetsmärta!

Om vi inte förstår, att ensamheten verkligen skapar ett psykologiskt sår, hur ska vi då kunna veta att vi måste ta hand om det? Att det går att läka med rätt förutsättningar? Misslyckanden i livet ger samma sorts skador. Vi är alla känsliga för motgångar och misslyckanden. Det uppstår en paradox i hjärnan, som gör att vi inte ”tror” på att det går att överkomma problemet. Om vi då bemöts av en omgivning som talar om för oss att det ”bara” är inbillning och att det enda vi behöver göra är att skaka av oss problemet, uppstår ett avvisande. Något som är mycket smärtsamt och spär på det psykologiska såret och ökar den psykologiska stressen. Emotionell smärta kräver omhändertagande och medkänsla. Både av oss själva och från  omgivningen. Men framförallt via självmedkänsla (forskning om smärtan).

”Ensamhet är inte samma sak som att känna sig övergiven. Den ensamheten är den svåra – Övergivenheten, är den svåraste formen av ensamhet. Den leder oss slutligen mot att överge oss själva.” ADHDsystern

Lär dig första hjälpen för känslomässiga sår

Bekämpa dina negativa tankar genom distraktioner. Förändra din inställning till motgångar och misslyckanden. Stärk din självkänsla och lär dig bekämpa negativa tankar. Då kommer du kunna läkas och även stärka din återhämtningsförmåga (resilience) och gå stärkt ur dina känslomässiga skador! Skapa dig en Egenvårdsplan med dina egna rutiner av självomsorg. Bli bättre på att kommunicera. Hitta sätt att bekämpa ensamheten på och frigör dig från ensamhetsmärta!

Självmedkänsla

Saknar du förmågan att ta hand om och vårda ditt inre? Går du omkring med en negativ och självkritisk ”inre dialog”.  Kanske tror du att alla andra är lyckligare/ mer lyckade / bättre / snyggare / modigare / rikare / smalare / mer vältränade än du, eller att just dina problem är olösliga? Kanske jämför du dig med andra? Omedvetet har du då blivit din egen värsta fiende. Om så är fallet saknas självmedkänsla. Förmågan att vara din egna allra bästa och stöttande vän. Den där trygga, lugnande och förstående rösten som alltid stöttar dig, och vet att du gör så gott du kan, att du duger precis som du är. Att du inte behöver prestera, för att känna att du duger! En inre mentor som låter dig sätta sunda gränser mot omgivningen och tillåter dig sätta dina behov i första rummet, utan att drabbas av dåligt samvete.

Självmedkänsla och återhämtningsförmåga

Om du förmår ta hand om dina känslomässiga behov genom att se till att skaffa dig det du saknar för att bekämpa te x. ensamhet, besitter du förmågan. Oavsett vad som orsakat lidandet. Om du t ex. känt dig ensam, och hittat sätt att bryta isoleringen på. Eller jobbat med att få bukt med orsaken bakom, att du känt ensamhetsmärta.

En förlust kan inte alltid ”ersättas” men det går att hitta något annat, som fyller ut tomrummet (distraktion). I dessa exempel, har det känslomässiga behovet åtgärdats. Genom visad självomsorg har dem egna styrkorna använts för att tillgodose ett känslomässigt behov. Du har en konstruktiv inre röst, som väglett och stöttat dig i motgång. Den har gett dig förmågan att hantera motgångar och att återhämta dig efteråt. Självmedkänsla skyddar dig mot Depression.

Vad är självmedkänsla – hur och när används den

Självmedkänsla är en allmänmänsklig färdighet. Det är något som alla kan skaffa även om det saknas. Det gäller bara att komma till insikt i att den saknas och i så fall komma på hur den skapas. Om man aldrig vetat vad det är, hur ska man då veta om den saknas? Hur kan just du göra för att skapa den?  Det kräver att du tränar på att upptäcka, när den lyser med sin frånvaro eller pockar på att behövas.

Försök föreställa dig hur den låter, känns och upplevs. Försök förnim när den skulle kunna vara till behjälplighet. Det är en inre färdighet, en förmåga att stärka dig i motgångar och att ta hand om dina känslomässiga behov på ett ansvarsfullt och kärleksfullt sätt. Den får dig att göra just det som får dig att må bättre, inte nödvändigtvis för stunden, utan över tid. Det är en inre coach som skyddar dig från yttre påhopp och kritik och tillåter dig att skaka av dig det du inte behöver. En lojal och trogen vän som stöttar i motgång, så väl som framgång. En vänlig och förstående röst som är dig lojal. Min bästa förebild i självmedkänsla är Kristin Neff:

Hur kan man lära sig självmedkänsla

Det är OK att inte alltid veta hur man gör något. Men det går alltid att lära sig! Alla kan skaffa sig självmedkänsla! Antingen kan man genom att läsa, lära om vad det är och hur man gör. Eller lyssna på hur andra har gjort och ta efter. Kanske gillar du att lyssna på podcast, då kan du leta upp ett program som berör självmedkänsla. Kanske gå en kurs? Man kan öva genom yoga eller Mindfulness. Skaffa dig en förebild – någon som du tycker är bra på självmedkänsla. Sen gäller det att man övar upp färdigheten och tränar på att göra just det som man inte kunnat. Det gäller att försöka träna på att göra något som man inte är van vid. Som med allting nytt vi inte kan, är det svårt i början (källor till ”när självmedkänsla är svårt”). När vi väl kan det, blir det lättare vartefter, tills det går av sig själv. Ungefär som att lära sig att cykla, när det blir lite vingligt i början. En stärkande ”affirmation” kan vara: ”Jag gör så gott jag kan tills jag kan bättre, då gör jag bättre.” (Läs mer på bloggen om självomsorg.)

 

Vad gör livet meningsfullt och hur hanterar vi hjälplöshet

Många kan uppleva hjälplöshet i mötet med svåra livssituationer. Vilken försvarsstrategi kan detta bottna i?

Det låter inte särskilt effektivt, att drabbas av hjälplöshet  i livet, när det kräver att vi både är fokuserade och handlingskraftiga. Kan det kanske vara så, att om vi som barn överväldigats av för stort stresspåslag – utan förmåga att hantera och bemästra situationen, att händelsen etsar sig fast, djupt inne i hjärnan? Händelsen manifesteras av hjälplöshet som lagrats i Amygdala (område i hjärnan där starka minnen och känslor lagras). När vi senare konfronterar situationer i vuxenlivet, som väcker liv i minnesetsningen, drabbas vi återigen av samma känsla, sk. känslomässig Flashback. Trots att man som vuxen inte är hjälplös, på samma sätt som ett utlämnat barn. Hjärnan tolkar känslan som om den vore nytillkommen. Hjärnan förmår inte att skilja mellan ett etsat ”minne”eller en ny händelse. Här har en av kroppens försvarsstrategier – stressresponsen, slagit ut förnuftet. I exemplet ovan, präglades situationen av hjälplöshet från barndomen (ett trauma). Trauma – en svår händelse som präglats av ett kraftigt stresspåslag vars konsekvenser inte har kunnat bearbetats, och därför ligger kvar som ett lättväckt ”sår”.

Överlevnadsinstinkten ska trygga livet

Våra försvarsstrategier hjälper oss att tackla och hantera utmaningar i livet. Vi är inte alltid medvetna om när en  försvarsstrategi har slagit till. När vi inte är under stress, är parasympatiska nervsystemet påkopplat. Det innebär att våra handlingar är viljestyrda och förnuftmässigt grundade. Våra försvarsstrategier tenderar dock slå till, utan större eftertanke eller reflektioner från det medvetna förnuftet, utan styrs via instinkter. Instinktstyrt beteende är primitivt, och kan komma te sig oförklarligt i efterhand. Speciellt när kunskaper om hur våra instinkter fungerar och vad stressresponsen innebär. Inte bara omgivningen reagerar på ett primitivt beteende (som styrts via instinkt och utan logik). En sådan händelse kan lämna oss lätt förvirrade, utan insikt i att förnuftet faktiskt tillfälligt varit utslaget.

Hjärnans logiska del kopplas bort

Reptilhjärnan (hjärnans äldsta del) tar kommandot i pressade situationer, när vårt beteende kan gynnas av att styras via instinkterna (vid livsfara). Vårt beteende kommer präglas av primitiva, instinktiva (snabba och effektiva) handlingar. Det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet styr omkopplingen mellan Parasympatikus (Lugn & återhämtning) och Sympatikuspåslag (stress). När kroppens stressrespons aktiveras, kopplas nervsystemet automatiskt över i sympatikuspåslag , vilket utgör en del av det autonoma nervsystemet (icke viljestyrt). Stressresponsen slår till när vi känner (förnimmer) räddsla (instinkt). Vårt sinne registrerar förnimmelsen av ett annalkande hot -en potentiell livsfara (”att lukta sig till  fara / rädsla”). Denna instinkt, är både smart och kraftfull – den har räddat mänskligheten genom evolutionen, från att dö ut, så som t ex dinosaurierna gjort. Det här är exempel på den mänskliga överlevnadsinstinkten, och vad som sker när den aktiveras.

💡Tänkvärt! Vi bör alltid eftersträva ett nervsystem i Parasympatiskt läge, så länge vi inte är utsatt för livsfara. Sympatikuspåslaget utgör en livsviktig överlevnadsfunktion, men tre minuters påslag, kräver flera dagars återhämtning för att inte riskera men, i form av utbrändhet. Andningsövningar är en bra strategi för att få bukt på ett överaktivt stresskänsligt nervsystem.

Lär dig styra kroppens nervsystem till Parasympatikusläge!

Att undvika rädslor är mänskligt

Det är mellanmänskligt, att slå ifrån sig obehagliga problem. Problem som inte direkt påverkar eller drabbar vår egna privata sfär. När vi själva har drabbats, kanske vi står där handfallen, utan konstruktiva strategier att tackla problemet på. Speciellt, om vi tidigare tenderat använda bortträngningsstrategier. Att under stress tvingas lära om, lära nytt, är en utmaning för oss alla! En viktig devis (lärdom) är att förr eller senare drabbas alla, av någon form av obehaglig och tillsyvenes övermäktig motgång. Utan smärta, inget liv! Hur, vill vi själva bli bemötta, den gång vi själva faller?

Sympatikuspåslag och stressresponsen

Plötsligt konfronteras vi av ett till synes övermäktigt problem, mitt bland all övrig  ”livsstress”. Vi anammar en strategi som legat nära till hands. Tyvärr, visar den sig inte fungera den här gången. Totalt överrumplad, tvingas vi nu överge det som tidigare fungerat. När vi väl inser att vi inte förmår lösa problemet, tenderar vi sjunka ner i en djup kris! Det här innebär ett extremt stresspåslag som utlöser Stressresponsen. Nu tillåts inga andra handlingsstrategier än att fly- eller -fäkta (kamp- & flykt -responsen). I en problemfylld, icke livshotande situation, behöver vi kunna se alternativ och hitta nya konstruktiva handlingsstrategier. Vi behöver använda vårt logiska tänkande.

Logiken försvinner

Nu står vi istället utan tillgång till vårt sunda förnuft, eftersom Sympatikuspåslaget kopplat bort den förnuftmässiga delen av hjärnan. Stressresponsen har slagit ut hjärnans logiska del, till förmån för den blixtsnabba processen som går via instinkterna. Instinkterna ska fungera livräddande, i akuta livshotande situationer där tiden är en livräddande faktor. Bara ”djur i bur” ser självmord som en konstruktiv lösning på ett icke livshotande problem. Ingen rädsla i världen kan överkommas utan tillgång till förnuftet och dess förmåga att resonera kring rädslans allvarlighets-grad och verklighets-grad. Ett fängelse innebär ett extremt stresspåslag, eftersom det innebär social isolering, utan några handlingsalternativ eller valmöjligheter. Alla faktorer sammantaget, utgör en mycket starkt stressbelastning med inslag av både rädsla och fruktan. Självmord, är det ultimata tecknet på en människa under omänskligt lidande, stor press och stress. En situation som inte tillåter logiskt resonemang eller alternativa lösningar, eftersom den tänkande delen av hjärnan, tillfälligt kopplats bort.

Alla människor, kommer någon gång att möta utmaningar i livet.

Hur tror du själv, du skulle hanterat en svår utmaning under påverkan av stressresponsen? Alldeles ensam, utan stöd utifrån. Utan att ha någon i hela världen att vända dig till. -Totalt utlämnad i ensamhet, utan förmåga att se några handlingsalternativ. Konfronterandes ett tillsynes olösligt problem, med känslor som domineras av maktlöshet och förtvivlan. Det är nog väldigt svårt att föreställa sig ett sådant scenario.

Mod är att gå emot sina rädslor, och att handla

I följande avsnitt, berättar UllaKarin Nyberg om sina erfarenheter, från sitt jobb som psykiatriker och suicidolog, i att bemöta självmordsnära människor. UllaKarin är urmodern för en modig och handlingskraftig kvinna. En stor förebild för undertecknad. Hennes kunskapsområde låter nog avskräckande i mångas öron. På ett mycket varmt och synnerligen medmänskligt sätt, förmedlar hon hur meningsfullt det är att jobba med döden, närvarande. Hennes vishet, lämnar nog få oberörda. Därför vill jag passa på att ge dig som läsare, det här tillfället att ta del av hennes fina presentation av, Att hjälpa den som inte orkar leva.

Samhällsklimatet påverkas negativt av stress

Hur samhället hanterar dem mest utslagna, är också en måttstock på hur ”friskt” samhället är.  Hur ska ett osunt samhälle kunna forma friska individer? En ”storfamilj” som inte kan hantera dem ”egna” – vad är det för sorts familj?

Jag tror, att dem flesta av oss, är rörande överens om att vi vill ha ett varmt, empatiskt och tillåtande samhällsklimat. Ett samhälle där vi bryr oss om varandra och är inkluderande. Med utrymme för olikheter och förståelse för tillkortakommanden. Jag berörde i ett tidigare inlägg, hur stress påverkar oss och vad den gör mot våra hjärnor. -Att den minskar vår empatiska förmåga och hur den logiska förmågan kopplas bort. Stress är alltså ett allvarligt hot mot såväl vårt samhällsklimat som vår överlevnad. Det vi måste göra, är att gå emot tendensen att ”trycka bort” problem som inte ”direkt” berör oss själva. Vi måste våga göra annorlunda. Genom att bemöta det här samhällsproblemet på flera plan, och agera! Det är för mig helt oförståeligt, hur man som representant för psykiatrin i Sverige, kan uttala sig så fullkomligt ignorant, som psykiatrikern (fd överläkare på den psykiatriska länsakuten i SLL) och författaren David Eberhard gör, i ett befängt försök att rättfärdiga resursbristen inom psykiatrin. Till hans försvar, måste påtalas den ekonomiska stressen, som antas ha slagit ut hans förnuft!

Genom att bidra till ett bättre samhälle ges också livet en större mening

2008 satte regeringen upp en nollvision mot suicid. Trots detta har den psykiska ohälsan ökat, bland barn och ungdomar. Det måste skjutas till ekonomiska resurser, för att den här nollvisionen inte bara ska bli till ett ”hån” på ett papper!  Kunskapsspridning är en viktig bit i självmordspreventionen. Kunskap, ger underlag och förutsättningar, att förstå vikten av att lösa problematiken kring självmord. Problematiken som är väldigt komplex och dynamisk, kanske även kunde fungera som en fingervisning för, hur samhället i stort mår. Dess olösta problem drabbar helasamhälletinte enbart de direkt drabbade. Ökad kunskap, kan påverka trycket på våra politiker, -i att skjuta till mer pengar för att klara uppgiften! Den ökade psykiska ohälsan och den negativa självmordsstatistiken, är något som indirekt berör hela samhället och dess invånare. Det är inte ett problem som går att avfärdas, för att ”jag själv” inte har drabbats, eller för att jag tycker ämnet är obehagligt att beröra.

Ingenting är starkare än dess svagaste länk

Alla behövs – gemenskap och engagemang ger livet innehåll

Även dina insatser och ditt engagemang, är viktiga för att få till en förändring. Genom att öka den kollektiva gemenskapen och ansvarstagandet som följer med det, kan ett värdigt samhälle erbjudas dess invånare. Då kan också samhället i sig, utgöra en bidragande faktor till ett mer meningsfullt liv för individen! Alla invånare måste ges förutsättning att förstå sitt eget värde och sin egen betydelse samt ges handlingsalternativ. Att känna en tillhörighet och plats i samhället. De förändringar som krävs och de prioriteringar som måste göras, aktivt så väl som passivt, personligt så väl som kollektivt, måste involvera alla!

ALLA är betydelsefulla för ett samhälle, så även din röst! Även om du inte personligen, har drabbats av självmordets konsekvenser.

Döden berör oss alla

En svår livshändelse påminde Jacob Banks, om sin egen dödlighet. Något som bidrog till att han valde att ändra riktning i sitt liv och satsa på att bli musiker. Om du vill veta mer om Jacob Banks, kan du titta på detta avsnitt. Där upprinnelsen till hans livsavgörande beslut avslöjas, inför Skavlan och hans publik.

Volontärarbete fyller en viktig samhällsfunktion i att skapa engagemang och delaktighet

Volontärarbetet engagerar människor och det skapar gemenskap. Men det räcker inte för att nå en nollvision för självmord. Sverige borde kunna bättre, än att godtyckligt, lämpa över stora delar av självmordspreventionen till frivillighetsrörelser. Det ekonomiska huvudansvaret borde ligga hos regeringen. Vi måste gemensamt krävaatt dem tar sitt ansvar och öka trycket tills så sker!

Självmordslinjen

MiND är ett exempel på en volontärorganissation (som drivs av frivilliga). MiND utgör en viktig del i självmordspreventionen, med sin självmordslinje – tel. 90101. Den är öppen alla dagar kl 06-24. Linjen drivs av vanliga medmänniskor som avsätter sin fritid och jobbar gratis.  Även MiND forum, och Självmordschatten ligger i föreningens regi. Dem erbjuder utöver detta även stöd för pensionärer och föräldrar genom telefonlinjerna; Äldrelinjen och Föräldrarlinjen.

Fundera över vad du själv skulle kunna bidra med, som positivt kan påverka arbetet med självmordsproblematiken i Sverige?

Ingen kan göra allt – men alla kan göra någonting