Etikettarkiv: Självmord

Separation och Trauma

Separation och osynliga sår i själen som värker genom livet. Om det handlar dokumentären ”De ensamma, en film om adoption”, i SVT play (Tillgänglig fram till 22 jan 2019). Nätverk av neuroner i hjärnan skadas av ACE (Advanced Childhood Experience – Sv. skadliga barndomsupplevelser).  Skadliga händelser under barndomen, är förenat med ett skadligt stresspåslag (Sympatikuspåslag). Dessa händelser skattas på en skala från 1-10. Ju högre poäng på ACE-skalan, desto högre risk för CPTSD (komplext trauma / barndomstrauma). Idag vet man att tidiga insatser förbättrar förutsättningarna att läka trasiga nätverk av neuroner, då hjärnan är plastisk (föränderlig). CPTSD går med andra ord att få bukt på, med rätt hjälp och kunskap.

Lär dig styra kroppens nervsystem till Parasympatikusläge (återhämtningsläge, grönt i bilden ovan). I återtraumatisering befinner sig kroppen i Sympatikuspåslag (gult, orange & rött i bilden ovan), vilket kan jämföras med att trycka gasen i botten, motorn rusar på full effekt! ( Läs mer här på bloggen om nervsystemet och stresspåslag)! (Bildkälla ).

Forskning kring adoption & livskvalité

Forskning påvisar tydliga kopplingar mellan separation i klass med ACE och komplikationer till att uppnå tillfredställande livskvalitét, vilket skärmdumparna från dokumentären nedan förmedlar.

Missbruk & Trauma – flykt från negativa känslor & stress. Gabor Maté om sambandet mellan missbruk & trauma.
Livskvalité & Trauma
Självmord & Trauma. Se Minds (Självmordslinjen tel. 90 101) senaste kampanj ”Stör döden”.

CPTSD – komplexa sår orsakade av ACE i barndomen

Richard Grannon är specialiserad inom området och har själv ”läkt” sin CPTSD orsakad av ACE. Själv refererar han ofta till Pete Walker, (se även boktips). CPTSD kan översättas till Komplext Post Traumatiskt Stress Syndrom. Triggers (stressutlösande faktorer) utlöser flashbacks (återtraumatiseringläs mer om Flashbackhantering för CPTSD, av Pete Walker). En person med CPTSD upplever och reagerar på en till synes harmlös situation i nutid, med samma förutsättningar som ett värnlöst barn i en utmanande & stressande situation från barndomen. Den vuxne personen i flashback, tappar tillfälligt sina vuxna förmågor och färdigheter. Oförmågan att inte kunna hantera situationen, kan vara starkt skamgenererande. Skam är en välkänd trigger som ofta bidrar till att slita upp det traumatiska ”såret” gång på gång. Ett oläkt trauma består av en ond cirkel av återtraumatiseringar. Slutligen kommer hela personens tillvaro uppslukas av traumat.

Flera trauman över tid

Komplext – innebär att traumat består av flera oläkta trauman. Såren är interpersonella, dvs. de har skadat personens känsloliv på en djupare, komplicerad / komplex nivå. Dessa känslomässiga sår, ger visuella (synliga) skador bland nätverk av neuroner i hjärnan. Neuronerna styr vissa beteenden via signalsubstanser i hjärnan. När dessa nätverk bildas under kritiska perioder i barndomen och barnet samtidigt utsätts för skadlig stress (forskningslänk), påverkas utvecklingen av nätverk negativt.

Richard Grannon väljer att benämna problematiken som uppstår till följd av de skadade nätverken av neuroner i hjärnan, som en Respons (inlärt beteende på stressorer) CPTS-R.   Bokstaven “D” i CPTSD står för Disorder. Något som Grannon menar blir problematiskt eftersom personlighetsstörningar / personlighetssyndrom även benämns ”disorder” (Sv. ”störning”/ ”syndrom”).

Till skillnad från CPTSD, är personlighetsstörningar/ personlighetssyndrom inte alltid reversibla (läkningsbara).  Ofta är dem mer bestående och svårbehandlade (delvis pga. att det ofta saknas självinsikt hos diagnosinnehavaren) och bör inte blandas ihop med CPTSD, pga. denna viktiga skillnad!

Läkning av CPTSD

Richard Grannon lär nedan ut ett hjälpmedel som en del i att lära in ett nytt beteende, ett led i att kunna ersätta den dysfunktionella responsen kopplat till CPTSD. Han kallar modellen för ”handimonic”, vilket jag har valt att översätta till ”5-fingermodellen”. Genom att med tummen och pekfingret på din dominanta hand, tappa på den andra handens fingrar, samtidigt som du lär in vad dem fem fingrarna ska påminna dig om;

Tummen: ”Jag är kung/drottning/herre, över mitt eget känsloliv”

Pekfingret: Pekar bort från dig själv mot traumat, för att påminnas om att traumat inte är en del av dig – det är inte ditt fel, att du blivit utsatt för trauma. Traumat är inte en del av ”vem” du är. Traumat är en ful varelse utanför dig själv (jmf m. Gollum – Lord of the Rings ).

Långfingret: Påminner dig själv om att du (med ett vänligt leende på läpparna) kan sätta gränser. Vänligen men bestämt, träna på att säga nej! Träna på sunda gränssättningar (Gratis e-kurs i sunda gränssättningar).

Ringfingret: Påminner dig om relationen till dig själv, som den viktigaste. Ta ett djupt andetag och checka in ”hur du mår”. Vilka behov behöver du tillgodose? -Sömn, mat, vila, fysisk aktivitet, intellektuella och psykiska behov.

Lillfinget: Som naturligt spretar lite, påminner dig om att lämna alla situationer du inte känner dig bekväm i. Bli medveten om dina känslor. Du kan välja att lämna dem situationer, där du känner olust/obehag, som får dig att må dåligt.

 

Problematiken vid CPTSD

Nedsatt resilience, motståndskraft och återhämtningsförmåga till motgångar i livet. Nedsatt förmåga till självmedkänsla (eng. Self-compassion). En destruktiv ”inre kritiker”. – Istället för förmågan att coacha, stötta och positivt lyfta sig själv och sitt humör, i stunder av motgång. Sist men inte minst, oförmåga att processa och stå ut med negativa känslor (läs mer om känslohantering här i bloggen).

En person med CPTSD är en fullt fungerande människa, så länge inga yttre påfrestningar krockar med förmågorna ovan. Dessa ”färdigheter” eller förmågor, går att träna upp med ”rätt” hjälp, stöd och ihärdighet. Det är inte ”enkelt” och kräver en stor portion uthållighet och målmedvetenhet. Det viktigaste är ATT det går!

Den inre kritikern

Den ”inre kritikern” har infiltrerats av ett ”virus”. Det är den del av dig som motsvarar din moral, som talar om för dig vad som är ”rätt” och ”fel”. Den har blivit ersatt av en förgörande, nedtryckande inre ”mobbare”. Du behöver lära dig ett nytt sätt att ”prata med dig själv” på. Ersätt din ”inre kritiker” med en uppskattande positiv coach.

Dina misstag är dina läromästare. Du gör så gott du kan tills du kan bättre, då gör du bättre! Utan misstag, lär vi oss inte något nytt! Det gör ”ont” att växa, precis som växtvärk. Vi behöver stimuleras och växa som människor, för att inte stagnera (stanna i utveckling) och vissna som människor.

Lär dig titta på motgångar med nyfikenhet och fantasi. Fråga dig själv, ”vad ska jag lära mig av det här?”. Leta efter förebilder, en person som själv uppnått det du vill uppnå. Vad kan du lära från den personen? Finns det andra människor som klarat av det hinder du står inför? Vad kan du lära från deras misslyckanden/försök? Alla människor som har lyckats, har lyckats överkomma sina misstag. Ingen människa är ofelbar. Jag gör så gott jag kan, tills jag vet bättre, då gör jag bättre!

Tre konstruktiva frågor att ställa vid motgångar (av traumaspec. kiropraktor Martin Fransson, Welledge);   1. Hur kan det nu bli bättre än det här? 2. Vad mer är möjligt? 3. Vad är ”rätt”  med den här situationen, vilka fördelar kan jag dra ur den här erfarenheten?

Självmedkänsla

Inom oss alla bor det ”lilla barnets sårade känslor”. Genom att lära sig se och bekräfta sina känslor och ta dem på allvar, får vi nyckeln till vilka behov vi behöver uppfylla för att kunna ta ansvar över vårt välbefinnande och vårt liv. Känslornas syfte är att signalera och uppmärksamma oss på behov som behöver tillfredställas, därför har vi fler negativa känslor än positiva.

”Självmedkänslan” motsvarar den inre kärleksfulla föräldern. En kärleksfull famn barnet går till för att få tröst. Föräldern som vet hur man tröstar och ger oss det vi behöver för att kunna må bra. Den lär oss hur vi ska vara snälla mot oss själva på ”rätt” sätt, och sätta sunda gränser där det behövs. Kärleksfullt och handfast! (Se videoövning på Vimeo). Lär dig upptäcka dina triggers och hantera känslomässiga flashbacks, för du är värd att må bra. Utan självmedkänsla, saknas förutsättningar att förstå att man är lika mycket värd som alla andra. Insikt att man besitter styrka och förmåga, att ta ansvar över sin hälsa och välbefinnande.

Resilience

Motståndskraft mot stress. Återhämtning och förmågan till självläkande egenskaper (homeostas) i kroppen. HPA-axeln och binjurarnas återhämtning efter att stressresponsen varit påslagen, kräver dygn av återhämtning. Lär dig lyssna på kroppens signaler och självreglera ditt nervsystem. Öva på; andningsövningar, Yoga, massage, qi- gång, meditation, Mindfulness, självmedkänsla – (App-tips på Sv.),  tacksamhetsövningar, föra dagbok, känslomässig stabilitet, EFT / Tapping / EMDR, synka andningen med din hjärtrytm, mm. Lär dig avslappning och se till att få en bra dygnsrytm med regelbundna sovtider. Sömnen är A och O för återhämtning.

Sist men inte minst, lär dig processa dina känslor och bli herre över ditt eget känsloliv. Detta sammantaget kommer höja din emotionella  intelligens och göra dig bättre målorienterad och motståndskraftig mot hinder och motgångar som uppstår längs med livets väg. Här kan du läsa mer om resilience-strategier.

Vikten av att processa känslor & stå ut med negativa känslor vid CPTSD

 

 

Vad gör livet meningsfullt och hur hanterar vi hjälplöshet

Många kan uppleva hjälplöshet i mötet med svåra livssituationer. Vilken försvarsstrategi kan detta bottna i?

Det låter inte särskilt effektivt, att drabbas av hjälplöshet  i livet, när det kräver att vi både är fokuserade och handlingskraftiga. Kan det kanske vara så, att om vi som barn överväldigats av för stort stresspåslag – utan förmåga att hantera och bemästra situationen, att händelsen etsar sig fast, djupt inne i hjärnan? Händelsen manifesteras av hjälplöshet som lagrats i Amygdala (område i hjärnan där starka minnen och känslor lagras). När vi senare konfronterar situationer i vuxenlivet, som väcker liv i minnesetsningen, drabbas vi återigen av samma känsla, sk. känslomässig Flashback. Trots att man som vuxen inte är hjälplös, på samma sätt som ett utlämnat barn. Hjärnan tolkar känslan som om den vore nytillkommen. Hjärnan förmår inte att skilja mellan ett etsat ”minne”eller en ny händelse. Här har en av kroppens försvarsstrategier – stressresponsen, slagit ut förnuftet. I exemplet ovan, präglades situationen av hjälplöshet från barndomen (ett trauma). Trauma – en svår händelse som präglats av ett kraftigt stresspåslag vars konsekvenser inte har kunnat bearbetats, och därför ligger kvar som ett lättväckt ”sår”.

Överlevnadsinstinkten ska trygga livet

Våra försvarsstrategier hjälper oss att tackla och hantera utmaningar i livet. Vi är inte alltid medvetna om när en  försvarsstrategi har slagit till. När vi inte är under stress, är parasympatiska nervsystemet påkopplat. Det innebär att våra handlingar är viljestyrda och förnuftmässigt grundade. Våra försvarsstrategier tenderar dock slå till, utan större eftertanke eller reflektioner från det medvetna förnuftet, utan styrs via instinkter. Instinktstyrt beteende är primitivt, och kan komma te sig oförklarligt i efterhand. Speciellt när kunskaper om hur våra instinkter fungerar och vad stressresponsen innebär. Inte bara omgivningen reagerar på ett primitivt beteende (som styrts via instinkt och utan logik). En sådan händelse kan lämna oss lätt förvirrade, utan insikt i att förnuftet faktiskt tillfälligt varit utslaget.

Hjärnans logiska del kopplas bort

Reptilhjärnan (hjärnans äldsta del) tar kommandot i pressade situationer, när vårt beteende kan gynnas av att styras via instinkterna (vid livsfara). Vårt beteende kommer präglas av primitiva, instinktiva (snabba och effektiva) handlingar. Det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet styr omkopplingen mellan Parasympatikus (Lugn & återhämtning) och Sympatikuspåslag (stress). När kroppens stressrespons aktiveras, kopplas nervsystemet automatiskt över i sympatikuspåslag , vilket utgör en del av det autonoma nervsystemet (icke viljestyrt). Stressresponsen slår till när vi känner (förnimmer) räddsla (instinkt). Vårt sinne registrerar förnimmelsen av ett annalkande hot -en potentiell livsfara (”att lukta sig till  fara / rädsla”). Denna instinkt, är både smart och kraftfull – den har räddat mänskligheten genom evolutionen, från att dö ut, så som t ex dinosaurierna gjort. Det här är exempel på den mänskliga överlevnadsinstinkten, och vad som sker när den aktiveras.

💡Tänkvärt! Vi bör alltid eftersträva ett nervsystem i Parasympatiskt läge, så länge vi inte är utsatt för livsfara. Sympatikuspåslaget utgör en livsviktig överlevnadsfunktion, men tre minuters påslag, kräver flera dagars återhämtning för att inte riskera men, i form av utbrändhet. Andningsövningar är en bra strategi för att få bukt på ett överaktivt stresskänsligt nervsystem.

Lär dig styra kroppens nervsystem till Parasympatikusläge!

Att undvika rädslor är mänskligt

Det är mellanmänskligt, att slå ifrån sig obehagliga problem. Problem som inte direkt påverkar eller drabbar vår egna privata sfär. När vi själva har drabbats, kanske vi står där handfallen, utan konstruktiva strategier att tackla problemet på. Speciellt, om vi tidigare tenderat använda bortträngningsstrategier. Att under stress tvingas lära om, lära nytt, är en utmaning för oss alla! En viktig devis (lärdom) är att förr eller senare drabbas alla, av någon form av obehaglig och tillsyvenes övermäktig motgång. Utan smärta, inget liv! Hur, vill vi själva bli bemötta, den gång vi själva faller?

Sympatikuspåslag och stressresponsen

Plötsligt konfronteras vi av ett till synes övermäktigt problem, mitt bland all övrig  ”livsstress”. Vi anammar en strategi som legat nära till hands. Tyvärr, visar den sig inte fungera den här gången. Totalt överrumplad, tvingas vi nu överge det som tidigare fungerat. När vi väl inser att vi inte förmår lösa problemet, tenderar vi sjunka ner i en djup kris! Det här innebär ett extremt stresspåslag som utlöser Stressresponsen. Nu tillåts inga andra handlingsstrategier än att fly- eller -fäkta (kamp- & flykt -responsen). I en problemfylld, icke livshotande situation, behöver vi kunna se alternativ och hitta nya konstruktiva handlingsstrategier. Vi behöver använda vårt logiska tänkande.

Logiken försvinner

Nu står vi istället utan tillgång till vårt sunda förnuft, eftersom Sympatikuspåslaget kopplat bort den förnuftmässiga delen av hjärnan. Stressresponsen har slagit ut hjärnans logiska del, till förmån för den blixtsnabba processen som går via instinkterna. Instinkterna ska fungera livräddande, i akuta livshotande situationer där tiden är en livräddande faktor. Bara ”djur i bur” ser självmord som en konstruktiv lösning på ett icke livshotande problem. Ingen rädsla i världen kan överkommas utan tillgång till förnuftet och dess förmåga att resonera kring rädslans allvarlighets-grad och verklighets-grad. Ett fängelse innebär ett extremt stresspåslag, eftersom det innebär social isolering, utan några handlingsalternativ eller valmöjligheter. Alla faktorer sammantaget, utgör en mycket starkt stressbelastning med inslag av både rädsla och fruktan. Självmord, är det ultimata tecknet på en människa under omänskligt lidande, stor press och stress. En situation som inte tillåter logiskt resonemang eller alternativa lösningar, eftersom den tänkande delen av hjärnan, tillfälligt kopplats bort.

Alla människor, kommer någon gång att möta utmaningar i livet.

Hur tror du själv, du skulle hanterat en svår utmaning under påverkan av stressresponsen? Alldeles ensam, utan stöd utifrån. Utan att ha någon i hela världen att vända dig till. -Totalt utlämnad i ensamhet, utan förmåga att se några handlingsalternativ. Konfronterandes ett tillsynes olösligt problem, med känslor som domineras av maktlöshet och förtvivlan. Det är nog väldigt svårt att föreställa sig ett sådant scenario.

Mod är att gå emot sina rädslor, och att handla

I följande avsnitt, berättar UllaKarin Nyberg om sina erfarenheter, från sitt jobb som psykiatriker och suicidolog, i att bemöta självmordsnära människor. UllaKarin är urmodern för en modig och handlingskraftig kvinna. En stor förebild för undertecknad. Hennes kunskapsområde låter nog avskräckande i mångas öron. På ett mycket varmt och synnerligen medmänskligt sätt, förmedlar hon hur meningsfullt det är att jobba med döden, närvarande. Hennes vishet, lämnar nog få oberörda. Därför vill jag passa på att ge dig som läsare, det här tillfället att ta del av hennes fina presentation av, Att hjälpa den som inte orkar leva.

Samhällsklimatet påverkas negativt av stress

Hur samhället hanterar dem mest utslagna, är också en måttstock på hur ”friskt” samhället är.  Hur ska ett osunt samhälle kunna forma friska individer? En ”storfamilj” som inte kan hantera dem ”egna” – vad är det för sorts familj?

Jag tror, att dem flesta av oss, är rörande överens om att vi vill ha ett varmt, empatiskt och tillåtande samhällsklimat. Ett samhälle där vi bryr oss om varandra och är inkluderande. Med utrymme för olikheter och förståelse för tillkortakommanden. Jag berörde i ett tidigare inlägg, hur stress påverkar oss och vad den gör mot våra hjärnor. -Att den minskar vår empatiska förmåga och hur den logiska förmågan kopplas bort. Stress är alltså ett allvarligt hot mot såväl vårt samhällsklimat som vår överlevnad. Det vi måste göra, är att gå emot tendensen att ”trycka bort” problem som inte ”direkt” berör oss själva. Vi måste våga göra annorlunda. Genom att bemöta det här samhällsproblemet på flera plan, och agera! Det är för mig helt oförståeligt, hur man som representant för psykiatrin i Sverige, kan uttala sig så fullkomligt ignorant, som psykiatrikern (fd överläkare på den psykiatriska länsakuten i SLL) och författaren David Eberhard gör, i ett befängt försök att rättfärdiga resursbristen inom psykiatrin. Till hans försvar, måste påtalas den ekonomiska stressen, som antas ha slagit ut hans förnuft!

Genom att bidra till ett bättre samhälle ges också livet en större mening

2008 satte regeringen upp en nollvision mot suicid. Trots detta har den psykiska ohälsan ökat, bland barn och ungdomar. Det måste skjutas till ekonomiska resurser, för att den här nollvisionen inte bara ska bli till ett ”hån” på ett papper!  Kunskapsspridning är en viktig bit i självmordspreventionen. Kunskap, ger underlag och förutsättningar, att förstå vikten av att lösa problematiken kring självmord. Problematiken som är väldigt komplex och dynamisk, kanske även kunde fungera som en fingervisning för, hur samhället i stort mår. Dess olösta problem drabbar helasamhälletinte enbart de direkt drabbade. Ökad kunskap, kan påverka trycket på våra politiker, -i att skjuta till mer pengar för att klara uppgiften! Den ökade psykiska ohälsan och den negativa självmordsstatistiken, är något som indirekt berör hela samhället och dess invånare. Det är inte ett problem som går att avfärdas, för att ”jag själv” inte har drabbats, eller för att jag tycker ämnet är obehagligt att beröra.

Ingenting är starkare än dess svagaste länk

Alla behövs – gemenskap och engagemang ger livet innehåll

Även dina insatser och ditt engagemang, är viktiga för att få till en förändring. Genom att öka den kollektiva gemenskapen och ansvarstagandet som följer med det, kan ett värdigt samhälle erbjudas dess invånare. Då kan också samhället i sig, utgöra en bidragande faktor till ett mer meningsfullt liv för individen! Alla invånare måste ges förutsättning att förstå sitt eget värde och sin egen betydelse samt ges handlingsalternativ. Att känna en tillhörighet och plats i samhället. De förändringar som krävs och de prioriteringar som måste göras, aktivt så väl som passivt, personligt så väl som kollektivt, måste involvera alla!

ALLA är betydelsefulla för ett samhälle, så även din röst! Även om du inte personligen, har drabbats av självmordets konsekvenser.

Döden berör oss alla

En svår livshändelse påminde Jacob Banks, om sin egen dödlighet. Något som bidrog till att han valde att ändra riktning i sitt liv och satsa på att bli musiker. Om du vill veta mer om Jacob Banks, kan du titta på detta avsnitt. Där upprinnelsen till hans livsavgörande beslut avslöjas, inför Skavlan och hans publik.

Volontärarbete fyller en viktig samhällsfunktion i att skapa engagemang och delaktighet

Volontärarbetet engagerar människor och det skapar gemenskap. Men det räcker inte för att nå en nollvision för självmord. Sverige borde kunna bättre, än att godtyckligt, lämpa över stora delar av självmordspreventionen till frivillighetsrörelser. Det ekonomiska huvudansvaret borde ligga hos regeringen. Vi måste gemensamt krävaatt dem tar sitt ansvar och öka trycket tills så sker!

Självmordslinjen

MiND är ett exempel på en volontärorganissation (som drivs av frivilliga). MiND utgör en viktig del i självmordspreventionen, med sin självmordslinje – tel. 90101. Den är öppen alla dagar kl 06-24. Linjen drivs av vanliga medmänniskor som avsätter sin fritid och jobbar gratis.  Även MiND forum, och Självmordschatten ligger i föreningens regi. Dem erbjuder utöver detta även stöd för pensionärer och föräldrar genom telefonlinjerna; Äldrelinjen och Föräldrarlinjen.

Fundera över vad du själv skulle kunna bidra med, som positivt kan påverka arbetet med självmordsproblematiken i Sverige?

Ingen kan göra allt – men alla kan göra någonting