Barnets känslor

Känslomässig neglekt innebär att barnets känslor inte speglas korrekt. Att ”mottagaren”/ föräldern inte ”ser” barnets känslomässiga behov. Det är livsviktigt att barnets känslor blir bekräftade, annars lär sig inte barn förstå sina egna känslor. Många gånger låter sig detta ske, eftersom föräldern själv, inte fick sina känslor bekräftade som barn. Barnets känslor är kopplade till allmänmänskliga behov. Behov som är samma för alla människor oavsett etnicitet, hudfärg, religion och nationalitet.

Det är jätte viktigt att vara snäll mot sig själv, att inte klandra sig själv utan försöka komma till rätta med problem när sådana uppenbarar sig. Inga föräldrar är ”perfekta”, att fela är mänskligt, men ignorans är det inte! Det är först när man kommit till insikt i vad man gör för fel , som man ges möjlighet att bevisa för sig själv och andra, att man är en ansvarsfull förälder och människa. Att försöka rätta till sina misstag. Det är först när vi kan förlåta oss själva och våra misstag, som vi också kan förlåta vår omgivning.

I följande video berättar Dr Jonice ingående om, vilka olika typer av föräldrar, som riskerar utsätta sina egna barn för neglekt. Neglekt är en allvarlig form av omvårdnadssvikt som skadar barnet för livet.

Vårt inre barn och barnets känslor

Om vi själva saknar förmågan att förstå och ta hand om våra känslor, kan vi inte heller ge våra barn den möjligheten. Om vi själva inte ”ser” hur vi förminskar eller trycker undan svåra känslor, så förmår vi inte mentalisera kring barnets känslor. Först måste vi komma i kontakt med vårt ”inre barn”, och lära oss upptäcka vilka känslor vi själva eventuellt har förtryckt. Nedan kan du höra Kati Morton berätta om hur man kan jobba med CEN – en förkortning som står för childhood emotional neglect. Så länge vi själva har problem med de egna känslorna, förmår vi inte heller ta hand om våra barns känslor. Känslor är livsviktiga för oss. Utan dem hade arten människan dött ut. Det är känslor som ger oss signaler om vilka behov vi själva har. Därmed även förmågan att tillfredställa behoven. Om vi inte kan tillfredställa våra egna behov, kommer vi stå handikappade inför livets utmaningar. (Läs mer på bloggen). Läs  mer om om neglekt, och olika typer av neglekt.

Mentalisering – att förstå barnets känslor

Om omvårdnadspersonen inte förstår barnets känslor, utan misstolkar barnet utifrån, hur den vuxne personen själv upplever situationen, kommer barnet bli förvirrat inför sina känslor och behov. Barnet kommer inte förstå, varför hon känner som hon gör, eller oförmögen att upptäcka sina känslor. Detta leder till nedsatt förmåga att lugna sig själv – det kommer prägla barnets beteende i vuxen ålder.

Jämför med känslan som kommer av att ”poletten trillar ner”, när vi på djupet känner, där satt den! Den här ”känslan” av att äntligen förstå någonting. När sista pusselbiten hamnat på plats. -Det är denna ”pusselbit” som kommer missas barnet genom livet i förhållande till sina egna känslor och behov – att förstå sitt eget beteende och också kunna reglera sitt beteende. Vilket inte blir fallet, när en felspegling sker, under barnets uppväxt. Ibland kan barn vara osäkra, inför ”hur” man ”ska” känna i olika situationer. Hur ”ska” man t ex. känna när man blivit kränkt? -Om barnet kränkts av båda sina föräldrar, men båda förnekar att en kränkning förekommit. Hur ska barnet då kunna lära sig och förstå vad som skett?

Man kan inte ge barn, det man själv saknar

För att förstå, att en kränkning uppstått, måste man först ha insikt i ”vad” integritet är för något. Barnet är kroppsligen väldigt anpassningsbart, men det är tyvärr inte barnets hjärna. Det är barnets hjärna som ska ”lära” hur den ska reglera kroppens känslor. Barnet tenderar därför rent överlevnadsmässigt ”förminska” eller ”förneka” sina känslomässiga behov, om omvårdnadspersonen inte ”ser” eller visar respekt och hänsyn till barnets. Inget är så smärtsamt för barnet, än att inte bli sedd, förstådd och bekräftad av sin omvårdnadsperson. Att spegla barnets ”verklighet” fel, ger skador för livet.

Vi har alla samma grundläggande behov, av t ex. trygghet och bevarandet av den personliga integriteten.

Vad är integritet

Om barnet inte ”förstår” att det är ”fel” av en vuxen person att ”bedöma” barnets eget könsorgan eller könsbehåring, eller framföra åsikter om barnets könsorgan eller könsbehåring, så förstår / uppfattar barnet inte heller när det uppstått en integritetskränkning. Barnet förmår inte protestera mot något det saknar insikt om. Integritetskränkning är med andra ord inte nödvändigtvis likvärdigt med att göra något mot någons vilja. Det är när man överträtt en personlig sfär. Det ”rum” som tillhör en annan persons mest privata.

Barn ges inte förmågan att förstå innebörden av en kränkning, eller vikten av att bevara sin integritet, om inte föräldern/omvårdnadspersonen föregår med gott exempel och visar vart gränser går.

Skammens funktion

Alla känslor fyller en viktig funktion. Barn som blivit skammade, kan inte skämmas. Skammen blir så smärtsam och förvirrande, att barnet inte förstår skam. Barnet har blivit rädd, för sina egna känslor. Känslor vars uppgift är att skydda oss.

Att bli ”skammad” är inte samma sak som att ”känna skam”. Det går inte att ”skydda” sig mot skammen, eller fly skam. Skam ligger djupt lagrad i vår instinkt, för att skydda oss, och säkra våran sociala tillhörighet. Den får oss att ”rätta in oss” i sociala normer. Att inte sticka ut för mycket och riskera att bli utstötta ur ett socialt sammanhang. Den talar om för oss om vi gör fel.

Om man är skamlös, och inte förmår känna skam, har man själv blivit skammad alt. lider av en allvarlig personlighetsstörning med oförmåga att se sina egna fel och brister. Gör jag aldrig fel, slipper jag skämmas!

Att skämmas och att känna skam är inte farligt, om än obehaglig, något vi gärna undviker. Det är den känslan som får oss att rätta oss efter normen och erkänna våra misstag. Kan vi inte skämmas eller stå ut med skammen, riskerar vi antingen bli hämmade eller skamlösa. Inget som barn mår bra av. -För då lär vi våra barn, att skam är något ”fult” något ”ohanterbart”. Vi riskerar dessutom utsätta vår omgivning för skamattacker / att skamma andra.

Skamattack – den giftiga skammen

Fundera över om du själv känt dig ”skammad” någon gång?

Oftast sker detta i situationer, där den som bär skulden, inte tar sitt ansvar och felaktigt slänger över skulden på någon annan som förväntas skämmas i dennes ställe.

Man kan ha blivit uthängd till förnedring och hånad med någon annans skam eller behövt skämmas för sina egna känslor- blivit utsatt för förnedring. Då uppstår en ”förvirring” av skam och skuld. Vi ska respektera både egna och andras känslor. Vi måste själva bära vår egen skuld, när vi gjort fel. Vi måste kunna skämmas när vi ska bära skammen och vi får inte kasta vår egen skuld på omgivningen!

Att bli skammad är inte samma sak som att skämmas

Själv minns jag tydligt hur jag blev skammad på min arbetsplats. Det var efter att som 18-åring, blivit utsatt för en våldtäkt. –Skulden var aldrig min att bära, ej heller skammen!

Vet man hur det känns att ha blivit skammad, är det en bagatell att kunna bära sin egen skam! Det är inte farligt att ha fel. Det är inte farligt att skämmas. Det är lite obehagligt, det känns lite pinsamt, men det går över! Att bli skammad är smärtsamt på riktigt! Det kan aldrig vara offrets fel -en våldtäktsman bär alltid skulden! På den tiden, fanns det dock en helt annan föreställning i samhället. Då var det offret som fick bära skulden och fick felaktigt och ofrivilligt ta på sig våldtäcktsmannens skam.

Så lär man sig känna skam

Den som blivit skammad som barn, kan få problem att stå för sina misstag i vuxen ålder. Antingen blir dem perfektionister och vägrar se sina egna fel och brister, eller så blir dem så självkritiska att dem förstorar sina egna brister och tror att alla andra är ”perfekta”. Dem kanske drabbas av oproportionellt stort skampåslag. Vill du bryta dina negativa barndomsmönster, så lär dig smaka på skammen. Lär dig välkomna den. Lär dig ta hand om den, när den tittar fram. Skammen fyller en viktig funktion, den får oss förstå vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”, den får oss bli ödmjuka inför våra egna och andras misstag och den leder oss mot att ”gå undan” och ”slicka våra sår”, och den talar om för oss när vi är skyldiga! UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT VI LÄRT OSS FÖRSTÅ, ATT LITA PÅ, OCH KÄNNA VÅRA KÄNSLOR. 

Känslor är inte farliga! Att inte kunna känna och förstå känslor är farligt! Då är vi inte förmögna att ge våra barn förmågan att hantera sina känslor. Känslor ska behandlas med respekt, varken förminskas eller förstoras.

Förnekelse och skam

Ett exempel på en offentlig person, som visat tecken på en oförmåga att bära sin egen skam, är programledaren för ”Äntligen hemma”. Trots otaliga vittnen som talar för hans skamlösa sätt, förmår han inte bära skammen, -att ta på sig skulden och erkänna sina misstag! Till och med hundar vet hur man skäms! Hundarna sticker svansen mellan benen och går undan och känner skammen. En mediaskandal utan dess like och en ”skam på torra land”!

Är det OK att ansa sitt barns könshår?

Nej, en förälder ska aldrig erbjuda sig klippa ett barns könshår! För de flesta är detta en självklarhet. Men för en vuxen person som inte själv fått lära sig vad integritet är, kanske det inte är lika självklart. Man kanske inbillar sig att en förälder ska lära barnet hur man ska se ut i underlivet. Då föreligger en övergripande risk, att omvårdnadspersonen själv, omedvetet, kränker barnets känslor och integritet. Omvårdnadspersonen ska inte heller verbalt, lämna ut intima detaljer, om ett barns intima delar, för andra, inte ens andra familjemedlemmar.

Det är en integritetskränkning. För dem flesta är detta självklarheter, men det är det tyvärr inte för alla. Oftast sker brister bakom ”lyckta dörrar”. Vilket  förekommer så väl i välbärgade hem, bland högutbildade personer, som bland fattigare hem.

Barnets känsligaste ålder

När barnet är tillräkligt gamalt för att själv torka sig efter ett toalettbesök, eller t o m. blivit könsmoget, upphör också ”rätten” för omvårdnadspersonen, att ha tillträde till barnets intimare kroppsdelar. Om omvårdnadspersonen själv är gränslös och tycker att det är ”normalt” att blotta sitt könsorgan i onaturliga situationer, så lär sig barnet inte själv vara ”rädd” om sin intigritet. En omvårdnadsperson måste själv ”visa” barnet ”vad” intigritet är. Och hur viktig den är! -Visa vart gränserna går. Allt omvårdnadspersonen gör, blir ”normalt” för barnet.

Barnets förebild

Vad är det viktigaste hos en förebild? Jo, att föregå med gott exempel. Att vara ett föredöme!

Om omvårdnadspersonen inte respekterar barnets personliga integritet, så lär sig barnet att det är ”normalt” att bli utsatt för ett respektlöst beteende och integritetskränkning, eller att utsätta andra för detsamma.

Den lär sig inte ”uppfatta” sin egen integritet och dess gränser.

Den lär sig inte värna om eller vara rädd om det ABSOLUT mest privata hos ALLA människor – sin egen och andras integritet.

-Det har uppstått en allvarlig form av omvårdnadsbrist och en integritetskränkning.

Om omvårdnadspersonen dessutom förnekar det inträffade eller inte har förstånd att förstå dess innebörd, kanske försöker ”förminska” sitt misstag eller skylla ifrån sig på något, har det uppstått en mycket allvarlig omvårdnadssvikt! Kanske blir barnet eller dess omgivning till och med bestraffat för det omvårdnadspersonen själv har gjort, men som denne inte förmår bära skulden och skammen för? Vad har då skett, tror du?

Det finns inga ”perfekta” föräldrar

Alla kan göra fel, om man innerst inne förstår att -”det här var dumt gjort”, så är man skylldig att förklara för ett barn vad som var fel, Ta på sig skulden, be om ursäkt och visa att man skäms.

För barn respekterar sina föräldrar och de är alltid ”felfria” i barnets ögon. Genom att visa barnet det stora i att inse sina egna fel och brister, visa sin förmåga att kunna be om ursäkt, när man gjort fel. –Visa att det går att bära skammen. har man också givit sina barn bra förutsättningar inför livet i stort. Vilket är alla föräldrars intentioner, men ibland svårare att leva upp till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *