Hjärtesorg

När trauma ligger bakom förmågan att komma vidare efter en avslutad relation, kallas det på engelska för ”trauma bond”eller ”trauma bonding”. Nedan förklarar psykologen Kati Morton, begreppet mer ingående. Vill du djupdyka ner i begreppet hittar du fler videos på min spellista i YouTube.

Så fixar man ett brustet hjärta

Psykiatrikern Guy Winch, förklarar i videon ovan hur viktigt det är att ta själsliga sår på lika stort allvar som dem fysiska och ger råd för hur man läker ett brustet hjärta och hjärtesorg.

Bryt idealiseringen, tänk på personens sämsta sidor istället för dem positiva.

Lista personens sämsta egenskaper i en ”svart lista”. Förvara den i telefonen.

Utmana dig själv. Plocka fram den, påminn dig själv gång på gång. Speciellt när suget att gotta ner sig i självdestruktiva idealiseringar, väcks till liv. 

Försök komma på dig själv när du romantiserar det som ”varit” och titta istället på din ”svarta lista”.

Förhållandet var aldrig så där perfekt som din hjärna vill få dig att tro, då hade det inte tagit slut.

Tillåt dig inte bli missledd av dina hjärnspöken. Smärtan som förlusten orsakar, är stressande. Det du behöver nu är återhämtning. 

Du måste ta hand om ditt känslomässiga sår. När du idealiserar och gottar dig i smärtsamma minnen, göder du istället stressen som ökar smärtan.

Självmedkänsla

Självmedkänsla är förmågan att ge sig själv det man behöver för att kunna må bra.

Komplext trauma innebär i sig, avsaknad av självmedkänsla. 

Att skaffa sig självmedkänsla innebär ett hårt och svårt åtagande. 

Du måste hänge dig åt dem övningar som krävs för att skapa nya neurobanor i hjärnan som ger självmedkänsla. 

Som med allting man inte kan, är det svårt i början. Men, ju mer du övar ju lättare kommer det att bli. 

Precis som när man lär sig att cykla. 

-I början saknar man balans och då vinglar man hela tiden, men så länge man inte ger upp, kommer man till slut att ”hitta” balansen. Vilket innebär att nya neurobanor har skapats.

På samma sätt fungerar självmedkänsla. Träna & träna, tills du ”hittar” den. 

Först måste du förstå vad det är du saknat och vad som krävs för att skaffa dig det. 

Med rätt sorts övningar kan du skapa dem mönster i hjärnan där självmedkänslan ska finnas. 

Självmedkänsla utvecklas normalt under barndomen i en sund och näringsrik miljö från omvårdnadspersonen. 

Om näringen inte fanns där, kommer det istället uppstå ett ”hål” där dem neurobanor skulle ha utvecklats som ger självmedkänsla. 

Den inre kritikern

Såret det innebär att inte få rätt näringsfull miljö under uppväxten, gör att barnet skaffar sig en ”inre kritiker”, ett virus med en inre mobbare som trycker ner, förminskar, kritiserar och dränerar dig på energi. 

En inneboende känsla av att aldrig vara tillräcklig bra eller duga som du är. Kanske med en djupt rotad skam över dina tillkortakommanden och brister.

Denna ”inre kritiker” fungerar som ett virus och kommer att motarbeta dina försök och försvåra för dig, att skaffa dig det du behöver,  för att utveckla din självmedkänsla. 

Din egen ”inre förälder” ska ge dig villkorslös kärlek, omvårdnad, tålamod och förståelse. 

Ansvarsfullt och med sunda gränssättningar, uppmuntra dig att göra det du ”måste” för att inte fungera självdestruktivt. Stötta dig att prioritera sunda vanor framför ovanor.

Din inre coach eller ”snällis”

Du måste omprogrammera din ”inre kritiker”, göra om den till en inre coach eller ”inre snällis”, som stöttar uppmuntrar, peppar och överbrygger dina misslyckade försök och dina tillkortakommanden.  

Du måste skapa en inre coach som kan lyfta dig, stärka dig att försöka på nytt, dem gånger du misslyckas och stötta dig i att inte ge upp. Att utveckla din grit (motivation & ”jävlar anamma”).

Detta görs med tålamod, kärlek, empati och ännu mera kärlek. 

Ingen har någonsin vuxit eller blivit stärkt av att bli ”hackad på”. 

Hitta ditt inre barn

Tänk på dig själv som det lilla, oskyldiga barn, du en gång var. 

Ge dig själv ALLT det där du själv hade behövt, men aldrig fick!

Använd din nyfikenhet och fantasi. Försök leta efter vad det var som saknades dig och ge dig själv just detta.

Du är inte längre ett oskyldigt värnlöst barn. Nu är du vuxen och ansvarar för att ge dig själv det du behöver för att kunna skapa ett meningsfullt och värdigt liv. 

Om du inte vetat att du saknat något, hur ska du då veta vad det innebär och hur ska du kunna ge dig själv just detta? 

Det kan göra väldigt ont, att uppmärksammas på det som saknas en, så som vid frånvaro av självmedkänsla. 

Varje gång förlusten gör sig påmind, kan det väcka svåra känslor som ger ångest och sorg.

Precis som växtvärk, kommer du behöva vara beredd på att det är en smärtsam process. 

När något går sönder, kan det i själva verket vara början på något nytt….

Du behöver stålsätta dig mot den inre trotsiga och självdestruktiva tonåringen som kanske väcks till liv inom dig, som vill revoltera mot det våld du en gång blivit utsatt för. 

Möt detta motstånd med tålamod, empati, förståelse och kärlek.

Det gör ont att växa. Det gör ont att bli påmind om det man saknar. 

Det gör ont att stretchas och du behöver ställa in dig på att konfronteras med dina egna frustrationer och möta smärtan, ansikte mot ansikte.

Du behöver känna rädslorna som kanske dyker upp och sitta med dem tills dem bleknar och sakta löses upp av ljuset från kärleken som självmedkänslan besitter.

(Bildkälla)
Några teorier bakom varför man tenderar välja fel partner när man bär på trauma & råd hur man ska lösa den konflikten.

En reaktion på ”Hjärtesorg”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.